Måndag morgon . . . och

Det är måndag morgon och snön från i torsdags ligger kvar. Lite extra kom det igår. Som alltid när det snöar så mår jag bra. Det är en underbar känsla att se snöflingorna singla ner. Den här gången kom de med hård blåst - så länge jag är inne gillar jag det också.

Ett tag sedan jag skrev. Jag har stickat och stickat - raggsockar och tofflor. Nu har nästan hela familjen fått. Sambon verkar vara orolig att det ligger lite mani i det. Jag tror inte det. Det är ju ändå något vettigt att ha i händerna när inte mycket annat händer.

I lördags bakade jag pepparkakor - små glöggpepparkakor. I lördags var äldsta dottern här med sambo och dotter. De hjälpte oss att greja lite med bilen och båten. Det var skönt att sambon fick hjälp med det. Han orkar inte så mycket nu när han äter medicin för hjärtat. Han har varit inne för förmaksflimmer och ska få en operation inom kort. Det är inte utan att jag är lite orolig för det.

Jag har pyntat lite till första advent och ljuskronan är klar.

Om jag känner för det ska jag baka lite lussebullar senare i dag. Snart är det jul med allt roligt som hänger ihop med det - slå in paket till barnbarnen (i år är det ju ett till), baka, pynta, göra godis och laga mat. Ska bli riktigt roligt. Hoppas bara att snön får ligga kvar.

Igen - lite räddare

Nu har det hänt igen. Jag har tappat kollen. Det var natten mellan lördag och söndag. Jag "vaknade till" av att min sambo frågade vad jag höll på med. Då stod jag mitt i köket med tre plåtar i händerna. De hade stått kvar framme efter att jag bakat på lördagen. Jag vet att jag tänkte att jag skulle plocka undan dem men att jag måste ha med den fjärde plåten i högen också. På min sambos fråga svarade jag "ärligt talat - inte en aning".

Söndag morgon när vi skulle plocka fram lite frukost. Jag tog fram bröd ur frysen och skulle tia i mikron. I mikron låg ett paket med glasnudlar. Något som jag tydligen plockat fram när jag grejade i köket på natten. 

För varje gång det händer blir jag ännu lite räddare. För en stund sedan tog jag fram stickningen. Det sista jag gjorde i går kväll var inte riktigt så jag fick ta upp sista varvet. Inget märkvärdigt svårt mönster, bara resårstickning i skaftet till en strumpa.

För övrigt i dag så har jag broderat lite namn på den dopklänning. Min sambo ska få kolla att jag stavat rätt innan jag lämnar den tillbaka. Det är så fruktansvärt frustrerande att inte kunna lita på att jag gör rätt. Jag broderade ett pojknamn med rosa garn. Som tur var så upptäckte jag det och kunde göra om det med blått garn. Frustrerande, frustrerande, rädd, räddare, räddast. Tänk om det blir så ofta eller mycket att jag måste bo på särskilt boende. Tänk om jag då har klara perioder - hur ska jag då kunna stå ut på ett boende? Jag får ångest och svettas och fryser om vartannat när jag tänker på det.

Kanske var det för mycket igen. Jag sköt städning och bakning framför mig hela veckan och så kom då torsdag. Jag skulle baka tekakor och havrekex, handla och städa. Och så skulle ju barnen komma också. Kan det vara så att jag stänger av när det blir för mycket. Men om det är så - varför går jag då upp och grejar på natten? Dissociativ störning var det väl det hette.

Höstfärger

Medan en grå morgon har övergått i en uppklarnande dag har jag tänt ljus och suttit och stickat en stund. Det är inte direkt kallt inne - 20,7 grader - men jag tror att jag ska tända lite i kaminen ändå för att få bort den där lite råa fuktiga luften.  

Enligt planen för i dag ska jag ta itu med en hög med äpplen som stått någon dag. Gör jag inget åt dem i dag kan jag lika gärna slänga dem. Får bli lite äpplemos. Ska bara skära bort det fula, koka dem och köra dem i min KitchenAid. Tur att jag har en tillsats som passerar frukt o grönt - fast det är inte ofta jag använder den.

Ännu lite senare i dag ska jag enligt samma plan baka lite. Blir nog tekakor och havrekex som vanligt. Då blir min sambo glad när han slipper "köpebröd" i matsäcken. Ja så ser planen ut, men än har jag inte känt den energi som kan få mig att börja. Samma problem som vanligt - för lite energi och planen skjuts upp. Tekakor har stått i planen sedan i måndags och i dag är det torsdag. Samma sak med äpplena, men äpplena ska jag göra något åt även om energin är en bristvara. Det får väl bli den sån' där "måstesak".

Fast det skulle vara roligt att baka lite bullar. Det är väldigt länge sedan jag gjorde det. Om jag gör det sist så kan det bli lite bonus när det andra är gjort. Känns genast lite roligare att börja med det andra också. 

I helgen kommer vår äldsta dotter med sambo och två barn hit. De stannar över natt. Det gör också vår yngsta dotter. På söndag kanske vår näst yngsta dotter med två barn kommer (vi har fem barn). Då kan det vara gott med både bröd och bullar i frysen. 

Just nu känns det inte som om planen kommer att starta förrän i morgon, men i morgon behöver jag handla och städa. I värsta fall så åker jag inte och handlar förrän på lördag och tar döttrarna med mig. Det senare känns lite lockande. Skulle vara riktigt roligt att åka och handla ihop.

I förrgår plockade jag fram mina målargrejer - akvarellblock, färg och penslar. Det var länge sedan sist. Tror det är minst fem år sedan. Så i förrgår och i går målade jag lite. Jag började med att försöka få fram lite höstfärger på pappret. Det blev inget bra. Har väldigt svårt att bli nöjd med mina höstbilder. Målade en vinter/vår tavla. Den blev riktigt bra. Jag har mycket lättare med den färgskalan. Så i går började jag med en höstbild av samma landskap som vinterbilden. Den blev faktiskt inte alls så illa. Får väl träna lite mer på höstfärgerna.

A dream

När det känns lite motigt och när alla möjligheter syns stängda whatever då finns det ett litet botemedel jag använder och sen känns det lite bättre. Det jag lyssnar på då är http://www.youtube.com/watch?v=RxPZh4AnWyk 

Jag får "ståpäls" när jag hör Susan börja sjunga. Domarnas och publikens reaktioner är obetalbara. Låt klippet förgylla även din dag.

Torrfotad

I går köpte jag mig ett par vinterkängor. Det är sådana där som ska stå emot både slask och kyla. Jag tänkte först att "torrskodd" var rätt benämning - men så är det ju icke! Det är ju fötterna som ska varma och torra oavsett vilket väglag det är - inte skorna.

Frosten har ju varit här nu i nästan två veckor. Det är tre veckor tidigare än förra året. Då kom första frostnatten den 10 oktober - onsdag i första älgjaktsveckan. I dag har det varit en grå dag med en del regn, men höstfärgerna hjälper till att lysa upp även en sådan dag.

I dag har jag skördat morötterna. Det blev ganska bra skörd. Det var ju ändå bara två rader i en odlingslåda. Dags att göra något åt de andra odlingslådorna också. Dillkronorna, humlen och en del kryddväxter har frusit och behöver rensas bort. Behöver väl också vända lite på jorden och helst ha i lite gödsel redan nu i höst.

I dag har bonden plöjt åkern som är utanför vårt köksfönster. Så där är det bara den svarta jorden som syns och det är bara att vänta på att den kommer några centimeter snö som kan lysa upp det hela. För min del får snön gärna komma så fort som möjligt. Ca 4 centimeter som ligger still där den ska.

Nu har klockan passerat midnatt och det är söndag. I dag ska min sambo på en kurs som han måste ha för sitt arbete. Känns tråkigt att helgen bara blir en dag när han är borta så långa dagar på veckorna. Men, men, han kan ju ta ut det i ledigt framöver och kanske få en långhelg nu i höst. Hösten är ju annars "helgbefriad" utan extra ledigheter förrän till jul.

Från fredag till lördag har vi haft besök av vår yngsta dotter, hennes son och vår äldsta dotters dotter.  Alltså en dotter och två barnbarn. Alltid roligt när de kommer och inte har bråttom hem.

Nej, nu ska jag gå ut med hundarna och sedan ska jag krypa i säng,

I dag - en lugn dag (än så länge)

I dag är en lugn dag. Vaknade strax före 8 och kände mig utvilad trots att jag varit uppe och släppt ut hundarna i natt. Sedan har jag plockat ur och i diskmaskinen, tänt en brasa i kaminen - var bara 16,8 när jag kom upp. Ute var det minus 2,2 och strålande solsken och underbara färger. Inne har jag också tänt doftljus, det har en lugnande inverkan på mig.

Har inte behövt ta några lugnande trots att jag har ringt till Skatteverket. De påstår att de inte fått in Finnestorps deklaration. Jag skickade den som SRU-fil den 2 maj, varför de inte ser det vet jag inte förrän jag får prata med handläggaren. Hon var inte anträffbar i dag.

Har stickat färdigt bakstycket på en tröja till min sambo. Det är säkert mer än ett år sedan jag började på den. Har också börjat med en av ärmarna. 

De senaste dagarna har varit fulla av tankar om min blackout och mitt minne. I går var vi och tittade till husvagnen för att se om mössen hade börjat sitt intåg - det hade de, så nu är det dags för musfällor. När vi var där kom jag på att jag inte har något minne av att jag varit med och plockat ur förtältet. Att vi tog ner det minns jag, men då plockade vi inte ur bord, stolar och hyllor. Det är bara att konstatera - jag vet inte om jag var med. Kanske gjorde min sambo det när jag var på hundutställningarna - men jag vill inte fråga för han blir så orolig då. Det räcker mer än väl att jag är orolig.

Flera gånger på dagarna har jag kollat av att jag är närvarande. Jag inbillar mig i alla fall att jag kan hålla koll på det. Jag frågar mig själv om det jag gör är på riktigt eller om jag inbillar mig. Jag har en anteckningsbok där jag skriver in vad jag ska göra under dagen och sedan prickar jag av. Trots det är jag rädd att jag inte alls kan ana en annalkande blackout eller se om jag befinner mig mitt i den. Bäst att ta det lugnt och kanske också föra lite dagboksanteckningar.

När min dotter och jag var ute och handlade i helgen hittade jag fina konstgjorda grankvistar. Jag köpte några till vår ljuskrona. I förrgår kunde jag inte vänta längre så jag klädde kronan med kvistarna. Det blev precis så bra som jag tänkt mig. Fick ett tips av min dotter - att hänga pepparkakshjärtan i den lite längre fram, och det tror jag att jag ska göra till första advent eller lucia. Kul ändå att det börjar kännas lite som jul redan så här i början av oktober. Jul är verkligen en tid på året när jag trivs - få gå och pynta lite, baka lite och laga julmat. Snart är vi där.

Havrekex

I dag på förmiddagen har jag bakat havrekex. Ska ta med dem till min dotter i morgon när jag åker dit. Vi kallar dem mormorskex för att min mamma brukade baka dem till jul. Jag bakar dem också, men inte bara till jul, och som min dotter påpekade så är det jag som är mormor nu.

Jag skulle egentligen bakat dem i går. Dem och tekakor, men jag kom inte igång med det. Trögt i dag också, men jag har i alla fall torkat av köksluckorna. Så av det som står på agendan i dag så är det dammsuga och torka golv.

Receptet på havrekakor finns här http://julbok.blogspot.se/p/femte-turen.html  

Vaknade med huvudvärk i morse. Tog ett par värktabletter och försökte somna om, men det gick inte så bra. Nu är i alla fall huvudvärken nästan borta. Sitter här med färg i håret. Tänkte jag skulle vara fin när jag åker till Borås. Vi ska gå på symässa. Det ska bli jättekul. Kanske har dom tomtemönster också.

I kväll ska vi åka och titta på det nya lilla barnbarnet. Hon ska nog heta Signe, det tycker jag låter bra. Måste åka iväg i eftermiddag och köpa en present att ha med oss.     

Mitt minne

Nu har det hänt igen. Jag fick i går kväll problem med ryckningar i vänster ben. Igen. Det känns som början av en kramp och sedan rör sig benet utan att jag kan påverka det om jag inte går upp och går. Sedan känns det i hela vänstersidan och är så kraftigt att jag inte kan sticka. Ångesten står runt hörnet.

Mitt minne har också spelat mig ett spratt i dag. I morse bestämde jag mig för att vi skulle ha gulasch till middag och tog upp grytbitar ur frysen. Körde dem i micron för att tina dem. Där fick de stå kvar så att hundarna inte skulle hitta dem.

Runt lunchtid funderade jag på vad vi skulle ha till middag. Jag bestämde mig för kyckling och tog fram kycklingfiléer. Tänkte tina dem lite för att de inte skulle behöva så lång tid i ugnen. Öppnar luckan till micron - och vad står väl där? Grytbitarna!

Det är otäckt att inte kunna lite på sig själv. När händer det nästa gång? - jo, jag tror det kommer igen. Och vad är det då jag hittar på? Ryckningarna kommer säkert igen de också.

Och nu hände det just precis något igen. Jag frågade min sambo om var nyckeln till grovingången var. Den har ju du säger han. Jag hade alltså tagit den ur dörren utan att komma ihåg det. Det tog max 10 minuter från det att jag låste dörren tills jag var tillbaka och skulle låsa upp dörren igen. Och det var värre än så - när min sambo sa att jag hade nyckeln så pekade jag på köksbänken och sa att jag lagt nyckeln där. Ja, det var förra gången du var ute. Vad är det som egentligen händer med mig?

Farmor

Jag har blivit farmor. Min son och hans sambo fick igår ett litet flickebarn. 

Farmor - visst låter "farmor" som något äldre än vad "mormor" gör. Mormor är jag förut, men farmor var första gången. Ska bli jätteroligt att få se det lilla livet. Roligt också att jag är friskare nu än när jag blev mormor och kan känna glädje. Visst är jag jätteglad för de barnbarn jag är mormor till. Det jag menar är att kunna känna den där första glädjen över att ett litet barn är fött. 

På fredag får jag träffa de barnbarn jag är mormor till. Då ska min dotter och jag gå på symässa i Borås. Sedan ska jag ligga över till på lördag. Det blir jättekul.

I dag har jag letat efter mönster till tomtar. Tänkte att jag kanske kunde göra tomtar och sälja dem på torget till jul. Får nog gå in i en bokhandel och se om det finns några böcker med tomtemönster. Till garnaffären kan jag ju också gå, och kanske kan jag hitta något på symässan. Måste hitta något att göra som jag kan dryga ut pensionen med. 

Senare i dag ska jag baka tekakor, men det får vänta tills jag får upp värmen. Det var bara 18 grader när jag gick upp i dag och nu eldar jag i kaminen. Vill ju att det ska vara lite varmare så att brödet jäser ordentligt.

En dag i mina mockasiner

I dag har mina mockasiner varit mjuka och sköna att gå i. Har landat efter helgens utflykt till Skåne. Åkte till en väninna i Göteborg i fredags och sov över där. Sedan åkte vi tidigt på lördagsmorgonen till Bjuv. Där var det Terrierklubbens jubileumsutställning och vi var där med Smilla och Hjalmar. Smilla vann sin klass och Hjalmar blev först bästa cairnterriervalp och sedan 4:e bästa terriervalp. Kanon!

Vi åkte från utställningen till Örenäs slott där vi skulle bo över natten. Örenäs slott ligger mellan Helsingborg och Landskrona med utsikt över Öresund. Riktigt vackert. På kvällen åt vi trerätters middag med vinpaket. Jättelyxigt.

Söndagen startade med hällregn. Målet för dagen var Sofieros slott där Kennelklubben hade utställning. Turligt nog så upphörde regnet när vi kom fram till parkeringen och under förmiddagen kom det bara ett par lättare skurar. I utställningsringen gick det lika bra som dagen innan. Hjalmar blev bästa valp igen! Hur det hade gått i stora ringen vet vi inte för vi åkte hem när det var färdigt i cairnringen. Jag sov nästan hela vägen tillbaka till Göteborg.

I går var jag trött, trött, TRÖTT. På förmiddagen hade jag besök av en väninna sedan sov jag nästan hela dagen tills jag var tvungen att laga middag. Sedan sov jag i soffan tills jag fortsatte sova i sängen vid 21-tiden. Trots att helgen varit fantastiskt kul och trevlig så blir jag trött, tröttare än normalt - vad jag tror är normalt i alla fall.

I dag så sov jag en stund efter frukost, sedan verkade jag ha "vilat igen" den energi jag gjort av med under helgen. För strax före lunch bestämde jag mig för att åka och handla. Det blev en tur till Falköping där jag strosade omkring på ICA Maxi en stund. Hittade bland annat ett par mjuka och goa jeans i storlek 62 centilong. Blir farmors lilla pyres första jeans.

När jag kom hem plockade jag upp och sedan bakade jag havrekex, lagade middag och efter middagen åkte vi och tittade till kyrkogården. En tur ut i skogen med hundarna hann vi också med.

När jag nu sitter här känner jag mig nöjd med helgen och med vad jag hunnit med i dag. Nu behöver det bli ett par lugna dagar så att jag inte förverkar det där lilla utrymmet jag har mellan att må bra och hypomani eller depp. Fast så lugna blir de ju inte (med lugn dag menar jag att inget är inbokat) för i morgon kommer en väninna, på torsdag ska jag köra Molle till veterinären och på fredag kommer sotaren. I helgen ska vi plocka ihop förtältet och sätta läkt på gaveln. Sen' blir det måndag och inget inbokat förrän på fredag då jag ska till Borås på symässa.

Så i början på nästa vecka får mockasinerna ligga på hyllan.

10 september

I dag var morgonsysslorna utförda före halv tio. Jag har tömt och plockat i diskmaskinen, tömt torktumlaren och startat en tvättmaskin, vikt tvätten och varit ute med hundarna. Inte illa för en som har svårt för att starta upp. Kanske blir det någon mer "aktivitet" framåt eftermiddagen. Hundarna behöver ju i alla fall gå ut.

Jag har lovat att brodera in namn på en dopklänning. Det borde jag börja med för dopet är i slutet av oktober. Ska prova om jag klarar det annars för jag be min svärdotters mamma för hon är riktigt duktig. Hade inte trott att det skulle vara en stickad klänning. Jag har i alla fall varit iväg och köpt broderigarn. 

Till helgen ska Hjalmar och jag åka med Görel på hundutställning. På lördag i Bjuv och söndag på Sofiero. Jag åker till Görel redan på fredag eftermiddag så att hon hinner trimma Hjalmar innan det bär iväg. Natten mellan lördag och söndag ska vi bo på Örenäs slott. Det ska bli jättekul. Håll nu en tumme eller två för att Hjalmar placerar sig bra. Så snygg som han är så borde han vinna.

I dag ska jag sätta ut en annons på Blocket om Molle. Han är ju så himla go så det vore roligt att ha honom kvar, men fem hundar är alldeles tillräckligt. Är ju bra om han kommer till ett nytt hem så fort som möjligt. 

På riktigt?

Sedan i söndags då jag hade min blackout, eller dissociativa störning som det heter, har jag funderat över vad som är "på riktigt". Under tiden som gick under blackouten trodde jag ju att jag gjorde riktiga saker fast jag i verkligheten gjorde "toksaker" - exempelvis dukade med kräftknivar.

Jag har vid flera tillfällen i dag undrat om jag gör det jag tror jag gör eller om jag gör något annat. Om det händer igen, hur ska jag då kunna veta att det varit "för mycket" och att hjärnan stängt av? Hur ska jag kunna veta att jag faktiskt sitter i soffan och stickar , eller att jag faktiskt städar och så vidare.

Jag har inte någon gång, sedan jag fick min diagnos, insett hur illa det faktiskt är. Hur liten marginalen är och hur försiktig jag måste vara. Visst har jag hört vad min läkare sagt, läst sjukintygen och läst på om diagnosen men ändå inte kunnat ta till mig informationen. Att det faktiskt rör mig.

Hysterisk

I dag har jag varit hos min läkare. Då berättade jag om det som hände mig i söndags kväll (TIA ?). Han sa att jag hade haft en dissociativ störning.

Wikipedia:

Dissociation är en term som beskriver ett psykologiskt tillstånd där en individ i någon grad eller aspekt avskärmar sig från sina upplevelser.

Det kan ske genom att individen hanterar konflikter eller påfrestningar genom undvikande som visar sig i ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som mental

närvaro, medvetande, minne, perception och motorik. Svår dissociation är dels ett symtom vid akut stressreaktion eller posttraumatisk stress, dels ett tecken på en mer permanent psykisk störning.

Med dissociation avses i första hand förändrade upplevelser av sin identitet eller av omgivningen. Det finns en överlappning mellan dissociativa störningar och somatoforma störningar, samt med den numera förlegade diagnosen hysteri. 

Jaha, då har man lärt sig något nytt - dissociativa störningar, som är den moderna termen för hysteri. Och då blir det dags att göra en reviderad bild av jaget - en förtidspensionerad hysterisk kärring. Skulle det vara jag? 

Att göra i dag

Solen skiner och jag har just lagt på nytt nagellack. Så nu måste jag sitta still här tills det torkat. Sedan ska jag nog lägga på ett lager till och sen sitta still.

På dagens schema står tvätt och eventuellt målning av trappräcket. Det behöver också rensas ogräs på grusgången och en riktig grovrengöring inne. Hyllor och prydnadssaker är fulla med damm och på golvet kan man se en massa tassavtryck. Gästrummet är inte iordninggjort efter de senaste gästerna. Nu gäller det att ta det i en lagom takt. Tvätta måste jag göra innan tvätthögen blir för stor, sedan får vi se om det blir något mer i dag.

Rastlösheten finns här även idag, men ångesten har inte sträckt fram sitt fula tryne än. Jag tog nyss ett par Lergigan för att bli lite lugnare. Det gör väl att jag blir trött och vill sova en stund i dag. I kväll ska vi till min psykiatriker för bland annat avstämning av mina mediciner och hur jag mår. Läkarintyg behöver jag ju inte längre nu när jag fått sjukersättning. 

Jag har gått med i matdagboken. Så nu skriver jag upp allt jag äter och programmet räknar ut kalorier.Jag bara måste klara det den här gången - har ju gett upp så många gånger tidigare, och nu är visaren på vågen på fel sida de hundra. Måste ju också skärpa till mina mattider för diabetesens skull. Har köpt hem naturdiet med chokladsmak (en kartong) och Varma koppen (två paket). Kände mig riktigt stolt när jag kunde välja att ta bara en sort Naturdiet. Visar att jag mår rätt så bra just nu. Hade det varit åt manihållet så hade jag köpt alla smaker av både Naturdieten och Varma koppen.

Nej, nu måste jag ta itu med tvätten. Tänk att det ska vara så svårt att komma igång - det är ju bara att stoppa in all mörk tvätt, fylla i tvättmedel och trycka på knappen - vad kan det ta? Tre minuter på sin höjd.

Jag klarade det nog på mindre än tre minuter - så nu är tvättmaskinen igång och så har jag lagt på ett nytt lager nagellack. Så nu är det bara att vänta och sedan se om jag kan hitta lite lust att göra något mer.

TIA?

Det är en bit in på förmiddagen. Jag sitter och funderar över gårdagen.

Jag låg och sov en stund på soffan i går eftermiddag. När jag reste mig upp var jag alldeles vinglig - ungefär som om jag varit rejält onykter. Tog rejäla snedsteg. Var tvungen att hålla mig i. När jag skulle på toa svängde jag så att jag gick in i väggen bredvid dörren. 

Senare skulle jag laga lite mat. Tacos. Jag dukade bordet och stekte köttfärsen. Flera gånger tittade jag i ugnen (som var tom) och tänkte "javisst, det måste jag ju göra först. Vad det var som jag skulle göra först vet jag inte. Jag smorde också en stor form - vad jag skulle ha i den minns jag inte. När det (som jag trodde) var klart ropade jag på min bror och min sambo att maten var klar. 

Så skulle jag bara värma på köttfärsen och ställa fram den rivna osten, men jag kunde inte hitta något av dem. Jag letade som besatt och min sambo hjälpte till. Var hade jag ställt det. Stekpannan stod dessutom oanvänd på spisen.

"Skulle du göra tacos i dag också?" frågade min sambo. "Det gjorde du ju igår". Då minns jag att jag inte hade något tacobröd hemma. Där fanns ingen skivad lök eller hackade tomater. Burkarna  med sås stod kvar i kylskåpet. Min sambo sa " jag tror inte du stekt någon köttfärs eller hackat några tomater". Joo då, det ser du väl att det bara är två tomater kvar - vi köpte ju tre. Den hackade du i går och sedan frågade han vad jag skulle ha den stora formen till och det visste jag ju inte. Jag hade dessutom dukat bordet med kräftknivar. Det slutade med att jag stekte ny köttfärssås och till det åt vi potatismos.

Jag vet fortfarande inte vad som hände. Vad gjorde jag under tiden jag trodde att jag förberedde tacos? Det får jag nog aldrig reda på. En timma senare var det över. Kan det ha varit en TIA? I så fall inte alls roligt. Kommer det fler och i så fall när?

I morgon pensionär

I morgon blir jag pensionär. Sjukpensionär. Visserligen heter det sjukersättning numera, men det är samma skiten. Det är sista utposten innan den vanliga pensionen. Ingen möjlighet till jobb inom sikte och usel ersättning. Även om jag vet att vi är många som har det på samma sätt så är det ingen tröst.

Pensionär vid 58 års ålder. Förbrukad. Tärande och hur i hela friden ska egna ekonomin gå ihop. Ett gammalt talesätt fladdrar förbi - jag lyckas inte riktigt fånga det. Det känns som om det skulle kunna vara "kommer tid, kommer råd", men det ligger inte riktigt bra i munnen. Spotta ut det då säger den elaka lilla djävulen som bor mellan mina öron.

I går var jag och en väninna och hämtade hem Molle. För att göra en lång historia kort så har sonen till dem som köpte Molle blivit allergisk mot hundar och katter. Så vi möttes i Jönköping och jag köpte tillbaka Molle. Lilla älsklingshunden. Fem månader blir han om en vecka. 

Jag var jättespänd när vi stod där i Jönköping och väntade. Vi hade stämt träff för att slippa åka hela vägen till Norrköping. Utgångsläget var att vi skulle hämta honom för att få bort honom från sonen så fort som möjligt. Sedan skulle jag ta hand om att hitta ett nytt hem. Jag visste ju vad hon ville ha för honom - men jag fick köpa tillbaka honom för ett lägre pris. Så nu är han min igen och återföreningen med flocken gick bra.

Jag har ändå inte landat riktigt än. Rastlösheten ligger som ett spindelnät under huden och nerverna känns som spröda silvertrådar. Silvertrådar som riskerar att brista om det händer något mer som jag måste hantera. 

God Natt

Jag ville skriva en liten visa med sol och blomdoft i melodin. . . . . men jag har för mig att någon redan gjort det.

Det har varit ett bra dygn så har långt. I början var vi på en mycket trevlig kräftskiva hos Bengt och Birgitta. Kom hem vid 2-tiden. Då var jag pigg så jag surfade runt lite på nätet - alltid har det hänt något. Vid 4-tiden tippade jag i säng. Behagligt trött och med lite dåligt samvete för att vi inte tog in hundarna från hundgården. Ja, de har det bra där så det är bara jag som är lite knäpp (skulle egentligen skriva sjåpig, men vet inte hur det stavas så det fick bli knäpp i stället).

Vaknade vid halv tio av att min sambo väckte mig. Han sa att vår äldsta dotter med sambo och son var på väg. Jag lär ha svarat "kul för dom då". Under dagen har de hjälpt oss måla ena gaveln på vårt hus. Vi tog upp den färska potatis som fanns i vårt lilla land. Till det grillade vi flintastekar och gjorde syltad paprika. Gott.

NU har skymningen kommit smygande och det lär bli fullmåne och stjärnklart. Har för mig att jag lovat mig själv att få yla mot fullmånen i augusti. Sittande på trappan med ett glas rosé i handen. Jodå, det har jag lovat mig själv - att det äntligen skulle bli av. Rosévin har jag hemma så det är bara att sätta igång och yla. Fast jag väntar nog tills i morgon för jag känner mig inte riktigt i form för att yla i dag.

Nu är det bara någon timma kvar av dygnet och den timman kommer jag att tillbringa i min bädd.

God Natt

Mitt i natten

Ja , då sitter jag här mitt i natten och skriver. Igen. Inget ovanligt med det, nej då. Natten är min bästa tid. Lugnt och skönt. 

Puuuh, kom just på att det var den 12:e i går och att jag inte redovisat momsen. Väl inloggad hos Skatteverket upptäckte jag att den inte ska vara inne förrän nästa måndag. Än en gång puuuh och tack och lov. Nu ska du ju inte tro att jag fyllde i siffrorna - nej då - det kan jag ju göra en annan dag - förmodligen inte förrän på måndag. Alltid nästan för sent, nästan med allting. Det bara är så. Även om jag numera förstått att fler än jag med bipolär sjukdom har det likadant, så är det stressande att leva "i sista minuten".

Här identifierar jag mig som en person med bipolär sjukdom. Inte bra. Finns säkert väldigt många som inte är bipolära som också har problem med att få saker gjorda i tid. Ändå så känns tillhörigheten i gruppen "bipolära" som en trygghet. En form av diagnostiserad  förklaring att krypa in i - att till en del avsäga mig ansvar - att skylla ifrån mig. Inte heller bra. Att strunta i att göra saker för att jag har en ursäkt att ta till. Definitivt inte bra.

Ute är det stjärnklart - underbart vackert. Vore skönt om det fortsatte likadant under dagen, men väderlekstjänsten har lovat blixtar, dunder och regn. Vore bra för att vi håller på och renoverar ena gaveln på vårt hus. Vi - det är nog att ta i - min sambo jobbar och jag tittar på. Jag har försökt hjälpa till, men jag orkar rent styrkemässigt inte bända loss den gamla panelen. Så jag servar med verktyg, vatten och lite "håll i här" och "lyft lite där". 

Har just haft ett litet uppehåll i skrivandet för att övertyga Bodil (vår katt) om att hon inte ska ligga på tangentbordet. Hon är för övrigt den enda katt vi har kvar. I våras försvann två hankatter, innan sommaren försvann en honkatt och en honkatt blev överkörd nu i sommar. Får se om någon av hankatterna kommer hem igen när vintern närmar sig. 

Morgonen börjar närma sig så det är väl dags att krypa i säng.

Manisk eller hypomanisk kräftskiva

I dag har det regnat hela dagen - första gången på säkert fyra veckor eller mer. Jo visst, det har kommit en och annan skur, men inte heldagsregn som i dag. Har varit hos tandläkaren. Ett hål och en sprucken tand. Den spruckna tanden har han gjort en provisorisk lagning i, håller den utan att spricka kan han göra en permanent lagning senare. Håller den inte blir det till att dra ut tanden.

Den provisoriska lagningen gjorde i alla fall att priset blev nästan 2000 mindre än väntat. Tjoho!

I eftermiddag och en bit inpå kvällen har jag haft två väninnor på besök. Väninnor och tre hundar. Alltid lika roligt att träffas. Alltid lika roligt att se hur bra deras och mina hundar kommer överens och har roligt tillsammans.

I morgon är det fredag och sedan på lördag är det kräftskiva. I morgon ska jag handla och förbereda lite mat inför lördagen. Köttbullar och ett par pajer tror jag det blir, och så måste jag självfallet göra baconlindade musslor. Det blev lite köttfärssås över i dag så jag kanske kan göra några piroger med den som fyllning. Har tänkt att det ska bli "lagom" med mat - inte alldeles för mycket som vid förra kräftskivan. 

Färskpotatis och lite olika sillinläggningar (de som är kvar sen midsommar), gräddfil och gräslök - alltså klart att ta fram.

Köttbullar - färsen har jag köpt

Prinskorv - finns i frysen

Pajer - skinka och broccoli finns i frysen

Baconlindade musslor - bacon och musslor måste köpas in

Piroger - smördeg måste köpas in

Ägghalvor garnerade med räkor - äggen finns i kylskåpet och det finns en påse oskalade räkor i frysen.

Ost och lite kex - har vi

Förmodligen kommer jag på något mer som bara måste vara med - som tex gratinerade rödbetor, eller kallrökt lax, eller grissini, eller lufttorkad skinka, eller murkelpaté, eller . . . . .

Frågan blir väl om det är hypomani eller mani som kommer att gälla.

Så i morgon bitti gör jag en räd i frysen och tar fram det som behöver tinas. Sedan bär det av till affären för att handla det som inte finns hemma - och det var ju inte så mycket - om inte . . . .

Sedan behöver jag åka till stugan och göra det sista för att den ska vara bebolig. Det innebär att kånka runt lite möbler och att hänga upp gardiner.

På lördag morgon gör jag köttbullar, pajer och piroger. Skalar räkor, kokar ägg och rullar in musslor i bacon. Eventuellt gör jag en del av det i morgon kväll.

Sedan måste jag sova ordentligt också. Annars somnar jag vid 9-tiden på lördag kväll och det är ju inte riktigt så planeringen ser ut.

Jag känner hur planeringsfreaken i mig vaknar och det får nog bli en insomningstablett i kväll. Annars kommer jag att ligga där och räkna personer, antal köttbullar och prinskorvar, räcker två pajer eller behövs det tre?

Ja, ja, det blir nog bra - det brukar det bli - och just nu har jag inte ens klart för mig hur många som kommer. Den som lever får se. . . .

Att vara Bipolär

Jag har väl tidigare berättat om min Bipolära sjukdom. Nu är det dags igen.

Hittade nedanstående text i en annan blogg där den i sin tur hämtats från familjeliv.se.

Världshälsoorganisationen (WHO) räknar bipolär sjukdom till en av de tio mest handikappande sjukdomarna. Att det finns kemiska obalanser i hjärnan är bekräftat, behandlingsmedicinerna motverkar bland annat detta. De riktar också in sig på signalsubstanser, en sorts kemiska budbärare som hjärnans nervceller använder för att kommunicera sinsemellan.

Att somna och vakna på regelbundna tider är den viktigaste faktorn. Bipolärt sjuka kan vara särskilt känsliga för störningar i den dagliga rytmen, vilket kan framkalla sjukdomens symtom. Bipolär sjukdom går inte att bota. Men med rätt behandling är prognosen god. Självhjälp kan vara stressminskande metoder och god kost samt motion.

Sömnbrist är både ett viktigt symtom på och utlösare av maniska episoder. Förändrade sömnvanor är vanligtvis ett första tecken på ett sjukdomsskovs början. Den uppskattade dödligheten för manodepressiva patienter är 2,3 gånger högre än den förväntade dödligheten för populationen i övrigt.

Vissa har högre intellektuell förmåga när de är hypomana än när de är deprimerade. Bipolära patienter har normal verbal IQ. Deras intelligensnivå innan sjukdomen tenderar att vara ovanför genomsnittet. 2,4 procent av befolkningen drabbas av bipolär sjukdom. Många insjuknar när de är mellan 15 år och 30. Bipolär sjukdom är lika vanlig bland kvinnor som män.

Individer med bipolär sjukdom är oftare rökare än befolkningen i övrigt. Självmedicinering med alkohol och andra droger är vanligt. Bipolär sjukdom är också den vanligaste handikapporsaken bland barn ungdomar och unga vuxna i åldern 10-24 år.

Sannolikheten att vara arbetslös är tre gånger högre oavsett utbildningsnivå och socioekonomisk status. Bipolär sjukdom förknippas med konstnärer och en oproportionerligt stor andel människor med uppmärksammat kreativa talanger har haft någon form av bipolär sjukdom.

I en vetenskaplig undersökning har barn med bipolär sjukdom och barn till föräldrar som är sjuka uppnått högre poäng på en kreativitetsskala, jämfört med friska kontrollgrupper.

Medan friska människor har sina upp och nedgångar upplever den manodepressive ett liv som pendlar mellan dödslängtan och extatiskt lyckorus. Med ett enormt självförtroende kan den maniska ställa till det för sig rejält, säga upp sig från sitt jobb, lägga ut stora summor pengar på projekt som sedan slås i spillror, bryta upp relationer med andra människor m.m.

Många människor tror sig veta vad en depression är, men det är stor skillnad på att vara deppig och deprimerad. När en människa är deprimerad försvinner livsglädjen och känslan av att helt enkelt inte orka leva längre kan bli ohanterlig för den drabbade.

Många känner skuld för att dom inte orkar ta itu med saker som borde göras, man känner sig misslyckad och som en stor belastning för andra. Koncentrationen fungerar inte som den ska och till slut klarar man inte längre av skola, jobb eller vardagliga sysslor.

Cirka 80% av de som är deprimerade lider av självmordstankar och får man inte hjälp tids nog kan detta sluta med döden.

Källa: http://www.familjeliv.se/Forum-4-50/m68680527-2.html

Tack lov går jag hos en privatläkare så jag får träffa samma läkare varje gång. Min nuvarande blandning av mediciner gör att jag känner mig ganska bra, men jag vet att det är ett skört tillstånd.

Sol och regn om vartannat

18 grader och solen börjar bryta igenom regnmolnen. I morgon flyttar de två sista valparna. Det kommer att bli lite tomt, men vi har ju Hjalmar kvar.

Detta är en rastlös dag. Oron sliter i kroppen - har ingen aning varför . . . . eller kanske har jag det. Det kan vara inför beskedet om sjukersättning och hur stor ersättningen blir. Det kan vara beslutet om att lägga plåt på ladugården eller laga upp de ställen som börjar att ge sig. Ganska stor skillnad rent pengamässigt, men också arbetsmässigt. Å ena sidan vill jag göra något (men jag vet inte vad) och å andra sidan känner jag mig för trött. Regn och solsken, regn och solsken. 

Jag vill helst sitta här och slippa fatta en massa beslut. Ändå "kryper det". Tur att jag är i husvagnen för här kan jag inte sätta igång med en massa. Det är väl den halva Abilifytabletten som börjar verka. Bad ju min läkare att ge mig något som gav mig lite mer energi. Här gäller det nu att hålla i energin, så det inte går över styr. Min läkare varnade mig för att det kunde bli för mycket och att jag måste ta bort den "halva lilla blå" om jag kände att det började rusa iväg mot mani. Jag skulle vara rädd om det läge vi nu uppnått. Ett bakslag kunde göra att det tar ännu längre att komma tillbaka. Solsken och regn.

Det känns lite stressigt inför helgen. I morgon (fredag) kommer de två valpköpare som ska ha Vilma och Bosse. Lördag kommer 2 döttrar, en måg och ett barnbarn. Barnbarnet ska stanna ett par dagar. Lördag kväll kl. 19 ska vi på teater. Söndag ska jag träffa sonen och diskutera hur vi ska göra med ladugårdstaket. Inte något som jag normalt skulle tycka vara stressigt, men när jag nu ser helgen framför oss känns det så. Teatern skulle vi ju kunna flytta till en annan helg. Solsken och regn. Solsken och regn - tur det inte snöar.

Syrendoft

Sitter i förtältet och väntar på att potatisen ska bli färdig. Färskpotatis med mycket dill - tar nog en sillbit till. 

Här i förtältet är det lugnt och skönt. Solsken, men lite för mycket svala vindar utanför. Hundarna sover och fåglarna kvittrar. 

Förra måndagen var jag på träff hos min handläggare på försäkringskassan. Som jag trodde föreslår hon att jag ska få sjukersättning. Lite dubbelt är det. Skönt att slippa tänka på Försäkringskassan hela tiden, men surt att tappa ca 3000 kr i månaden efter skatt.

Innan dess var jag hos en Fk-läkare för att få det där läkarutlåtandet som handläggaren säger sig ha skickat begäran om till min läkare och som min läkare säger sig inte ha fått. Ja, ja, nu fick Fk sitt utlåtande, så nu kan jag skyfflas undan ut i sjukersättning.

På bordet bredvid mig har jag en bukett med lila syrener. Små pustar av syrendoft kommer när vinden slinker in genom tältöppningen. Sommar redan i början av juni och vi har bott i husvagnen i tre o en halv vecka. Juni ut har jag tänkt att vara kvar här. Sedan hoppas jag att det blir väder så jag kan måla fönster i juli.

Gnäll

I dag börjar dagen med grönt te och honung. Har huvudvärk och känner mig trött och frusen. Ovanpå det är jag snorig. Det var "gnäll ett".

"Gnäll två". En av våra valpar var dålig i går kväll, så jag var uppe till kl. 2 och försökte hålla den varm och mata den. Tyvärr hjälpte det inte. Han levde när jag var uppe vid 5-tiden, men dog sedan under morgonen. Kanske inte ett "gnäll", men det känns jobbigt.

I dag är det mer moln än sol ute, och det blåser svinkallt - det är väl inte heller ett gnäll utan mer ett konstaterande. Även om jag gillar snö så tycker jag att det räcker nu. Nu vill jag ha värme så att jag kan börja greja med våra planteringslådor. Ska bli intressant att se hur mycket det är som har överlevt.

I en låda har vi kryddväxter. Ungefär hälften av dem är perenna. I en annan låda har vi jordgubbar. I en tredje låda planterade vi vitlök i höstas. Totalt har vi 8 planteringslådor. De är gjorda av pallkragar, och vi har använt två pallkragar till varje låda. Jag fick pallkragarna och en halv pall med planteringsjord i födelsedagspresent av min sambo. Jättekul eftersom jag länge önskat mig sådana lådor.

Mer som ska göras så snart det blir lite varmare är målning av trappräcke, målning av fönster. Emellan och insidan - utsidan gjorde jag förra sommaren. Vi måste också byta brädfordring på vår södergavel och helst hinna lägga plåt på ladugårdstaket. Ja, det lär inte bli några problem att fylla den här sommaren med saker att göra. Jag skulle också önska att vi hann med att göra grindar att ha mellan grindstolparna på framsidan av huset. Fast "måstesakerna" måste ju gå först. Kanske jag skulle önska mig grindar i födelsedagspresent.

Försäkringskassan

För en stund sedan ringde min handläggare på Försäkringskassan. Genast triggar oron igång.
Jag låter jättelugn (inbillar jag mig i alla fall) och kan skoja lite. Sa att jag tyckte att det var bra att jag fick träffa en av försäkringskassans läkare. Trots att det gör mig livrädd. Det blir ganska snart sa hon.

Alltihop för att min psykiatriker inte skickat in något läkarutlåtande. Fan, fan, fan - fast han säger att han inte fått någon förfrågan. Fan, fan, fan .......

Jag satt och stickade och åt på ett äpple när hon ringde. På soffbordet ligger stickningen mitt i ett påbörjat varv. Äpplet ligger där halvätet och lätt brunaktigt. Och här sitter jag och skriver. Det går åtminstone bättre att skriva än att sticka. Händerna skakar så att det är svårt att skriva om jag inte tar det långsamt. 

Lugnet som varit har varit en illusion. Förädiskt som förvårsis. Plötsligt bara brister det. 

 Nej, nu kan jag inte skriva mer . . .

Varningsflagg, RÖD

01:02. Söndagen är en timma gammal och jag sover inte. Jag har varit vaken sedan kl 5 i morse och jag har inte sovit något i dag. Förra natten sov jag inte mycket heller. Illa, illa,illa. Varningsflagg, gul.

Ingen oro. Inga extra lugnande. Det mesta är toppen. Vi var och handlade på förmiddagen. Jag hittade reastället på Lin & Ull. Där fanns fyra toppar som jag tyckte var snygga. Jag köpte alla fyra. Varningsflagg, skarpt orange.

I eftermiddags var vi på ett årsmöte och jag hade inga problem med att träffa en massa folk  eller att prata med dem. Sedan har det varit en lugn hemmakväll med stickningen framför TV'n.

Det där sista - med årsmötet och hemmakvällen - är ju positivt. Men för övrigt börjar det luta åt manihållet. Mina första varningssignaler är att jag känner mig riktigt bra. Lustigt att "må bra" kan vara en varningssignal. Sedan kommer "bristen på behov av sömn" och "lusten att handla".

Och så är jag vaken nu och sitter här och skriver. Klarvaken. Varningsflagg, RÖD. RÖD. RÖD. Blinkande RÖD. Här gäller det att stanna upp och inte "köra ut på racerbanan". Jag var så nära att erbjuda mig att göra saker som vi pratade om på årsmötet. Turligt nog klarade jag av att vara tyst. Klarade av att inte ställa mig i första raden med uppsträckt arm - här är jag, jag kan, jag kan bäst. Allt som du har gjort har jag gjort bättre. Allt ljus på mig. Jag klarade av att hantera det!

Vi har pratat om det där med varningsflaggen - min läkare och jag. Att jag måste lära mig att se dem och kunna hantera läget för att stoppa upp och inte gå över i mani. Köpen på förmiddagen kunde varit sämre. Jag fick fyra toppar till priset av vad en hade kostat. Gud så irriterad jag blivit om jag köpt någon av dem innan de hamnade i reastället.

Nu måste jag komma in i en långsammare takt och framför allt börja sova. Samtidigt som det inte får bli "jag måste sova, jag måste sova, jag MÅSTE sova . . . " - och så sitter jag här, och sover inte. Om lite drygt tre timmar har jag varit igång i ett dygn och som det känns nu klarar jag lätt ett dygn till. Insomningstabletten jag tog vid midnatt - då när jag skulle försöka sova - den kände jag inte av att jag hade tagit. Jodå, det hade jag - tagit den alltså.

Strax ska jag göra ett nytt försök med att sova. Jag ska lägga mig och tänka att jag varit duktig som känt signalerna, sett flaggorna. Skönt att jag kommit så långt. Nästa steg blir att börja lära mig signalerna för när dåliga dagar är på gång. Det känns som om det kommer att bli svårare. Det kommer så smygande och det enda jag hittills har märkt kan stoppa det något är att sova!

Sova, sova, säng, säng, säng - eller hur var det Galenskaparna uttryckte det. För det var väl Galenskaparna. Sova lagom är vad som gäller för mig. För alla förmodar jag.

God Natt!

Coola typer

Jag tror jag fått åldersnoja. Kan inte släppa att jag blir 58 i sommar. När jag sedan kommer att tänka på alla gamla kompisar som nyss fyllt, eller ska fylla, 60 - ja, då blir det riktigt illa. Jag 60. Om två år blir jag 60 och sedan blir det 60+. 

I går kom ett reklamblad från La Redoute. Jättesnygga, och inte så jättedyra kläder. Jag prickade för byxor, klänning och en top.  Så kom jag att tänka på att jag snart är 60, och att mina åderbråckiga ben inte är någon skön syn. Så jag strök klänningen från listan.

Kläder att gömma sig i eller kläder att visa sig i. Vad har en tant på sig? I bland när jag ser äldre kvinnor klä sig som tonåringar så kan jag tänka att "det där har du inte kropp till". Ren och skär avundsjuka. (Vem har för övrigt bestämt att avundsjuka är skär?)

I mina egna ögon är jag inte en dag över 40. Och visst var det lite noja då också, men så här 20 år senare så är det bara att konstatera att jag överlevde den krisen. Så det ska väl gå att överleva den här också.

Nya glasögon

I går fick jag mina nya glasögon. Bortsett från att de kanar ner lite på näsan så känns de väldigt bra. Så bra var mina förra inte ens när de var nya. Modellen känns också väldigt bra. Nöjd helt enkelt.

Det här med att vara nöjd smittar av sig på annat också. Det är tex inte riktigt lika tråkigt att städa. Solen skiner lite klarare och jag tycker att jag hör takdroppet ända in. 

Fast det vet vi väl alla att livet er ljusare ut när vi kan vara lite nöjda. Värk och bekymmer känns inte riktigt så tunga att bära när vi känner oss lite nöjda med något. Jag önskar att alla kunde få sådana dagar - åtminstone då och då. För egen del vet jag så väl att i morgon kan vara en tung dag igen. Fast i morgon är det lördag och sambon är hemma och då är allt lite ljusare. 

I morgon planerar vi att åka till IKEA. Då kommer jag att kunna läsa på prislapparna utan att behöva byta glasögon. Undrar om det blir billigare att gå genom kassan då. Nä, troligen inte för vi vet ju i förväg vad vi ska köpa - en dagbädd (en sån där som man kan dra ut till en dubbelbädd) med madrasser till. Ungarna och barnbarnen sover ju över ibland och luftmadrassen vi har håller inte riktigt luften. Det går ju an för de som är lättast att ligga där, men den tyngre ligger ju på golvet vid uppvaknandet. Ett hårt uppvaknande så att säga.

Nej, nu ska jag ta itu med städningen igen. Mattorna kommer snart torra ur torktumlaren och då är det ju bra om jag är färdig och kan lägga på dem.

Ha det!

Halvljus

Halvljus - om man inte bländar av till halvljus . . . . 

Vi har i dag köpt en cd-spelare. En enklare modell som inte kräver att alla möjliga apparater måste vara rätt inställda för att få ett bra ljud. Summan av kardemumman har varit att det inte blivit några skivor spelade. För att prova vår nya cd-spelare tog vi en "skiva ur högen" - det blev Matz-Ztefanz med Lailaz - vete gudarna var den kommit ifrån - så nu sitter jag här och småskrattar åt gamla låtar.

I dag har vi varit ute och handlat nästan hela dagen. Jag har varit hos en optiker för synundersökning och nya glasögon. Det ska bli skönt med ett par som jag tror jag kommer att trivas med. Vi har köpt bromsskivor, mobilladdare att ha i bilen, tändblock till braskaminen, och lite annat smått och gott. Vi avslutade i Trollhättan med kaffe hos en av våra döttrar. 

Trots allt vi snurrat runt på, så har jag hunnit tänka en hel del. Det har löst upp en hel del knutar. Ungefär som ett bokslut - eller resultat efter tre kvartal  - man kan ju alltid hoppas på att det finns ett kvartal kvar.

Det är som om att bara en trådände lossnade så följde andra efter. Tusentals, förmodligen miljontals, små små beslut leder till att det är som det är idag. När jag i dag tittat tillbaka på mitt liv så känner jag mig riktigt nöjd. Visst det har varit en del riktigt djävligt dumma beslut, men också många riktigt bra. Och visst tänker jag - eller snarare undrar - hur det skulle ha varit om jag gjort så eller så istället för . . . .  I yngre dagar har jag många gånger sagt (med trots i röst och blick) att jag inte tänker sitta i gungstolen på hemmet och ångra saker som jag inte gjort!

Så hur blev då resultatet? Jo, jag kan le åt mina misstag. De har ju i alla fall lärt mig en massa. Om jag ångrar något? Jo, det finns ett par saker:

Jag borde ha gett den där killen (Göran, tror jag han hette) en chans. 17 tror jag att jag var. Då hade livet sett mycket annorlunda ut nu. Bättre eller sämre? Vem tusan vet? Så här i efterhand får jag erkänna att han lämnat avtryck som inte försvunnit trots att 40 år gått sen dess.

En sak till - jag borde tackat ja till jobberbjudandet i Stockholm. 35 tror jag att jag var då. Men det är med det som med Göran - då hade jag ju missat andra saker som hänt i stället. Tänk om man ändå kunde gå tillbaka och se vad som hänt om man tagit ett annat spår. Om jag kunde leva om mitt liv - skulle jag göra andra val? - kanske, kanske inte.

Förmodligen inte. Åtminstone inte om man ser barnen som en post i bokföringen. Det är en post som gett vinst i åratal. Jag är mycket stolt över mina barn och de personligheter som de blivit. Jag har tänkt att jag nog inte visat det tillräckligt. Det ska jag bli bättre på. Mycket bättre på.

Mycket bättre också på att visa andra människor den uppskattning jag känner för dem. Jag tror att det skulle göra mig lite nöjdare med mig själv när jag sitter där i gungstolen.