Halvljus - om man inte bländar av till halvljus . . . .
Vi har i dag köpt en cd-spelare. En enklare modell som inte kräver att alla möjliga apparater måste vara rätt inställda för att få ett bra ljud. Summan av kardemumman har varit att det inte blivit några skivor spelade. För att prova vår nya cd-spelare tog vi en "skiva ur högen" - det blev Matz-Ztefanz med Lailaz - vete gudarna var den kommit ifrån - så nu sitter jag här och småskrattar åt gamla låtar.
I dag har vi varit ute och handlat nästan hela dagen. Jag har varit hos en optiker för synundersökning och nya glasögon. Det ska bli skönt med ett par som jag tror jag kommer att trivas med. Vi har köpt bromsskivor, mobilladdare att ha i bilen, tändblock till braskaminen, och lite annat smått och gott. Vi avslutade i Trollhättan med kaffe hos en av våra döttrar.
Trots allt vi snurrat runt på, så har jag hunnit tänka en hel del. Det har löst upp en hel del knutar. Ungefär som ett bokslut - eller resultat efter tre kvartal - man kan ju alltid hoppas på att det finns ett kvartal kvar.
Det är som om att bara en trådände lossnade så följde andra efter. Tusentals, förmodligen miljontals, små små beslut leder till att det är som det är idag. När jag i dag tittat tillbaka på mitt liv så känner jag mig riktigt nöjd. Visst det har varit en del riktigt djävligt dumma beslut, men också många riktigt bra. Och visst tänker jag - eller snarare undrar - hur det skulle ha varit om jag gjort så eller så istället för . . . . I yngre dagar har jag många gånger sagt (med trots i röst och blick) att jag inte tänker sitta i gungstolen på hemmet och ångra saker som jag inte gjort!
Så hur blev då resultatet? Jo, jag kan le åt mina misstag. De har ju i alla fall lärt mig en massa. Om jag ångrar något? Jo, det finns ett par saker:
Jag borde ha gett den där killen (Göran, tror jag han hette) en chans. 17 tror jag att jag var. Då hade livet sett mycket annorlunda ut nu. Bättre eller sämre? Vem tusan vet? Så här i efterhand får jag erkänna att han lämnat avtryck som inte försvunnit trots att 40 år gått sen dess.
En sak till - jag borde tackat ja till jobberbjudandet i Stockholm. 35 tror jag att jag var då. Men det är med det som med Göran - då hade jag ju missat andra saker som hänt i stället. Tänk om man ändå kunde gå tillbaka och se vad som hänt om man tagit ett annat spår. Om jag kunde leva om mitt liv - skulle jag göra andra val? - kanske, kanske inte.
Förmodligen inte. Åtminstone inte om man ser barnen som en post i bokföringen. Det är en post som gett vinst i åratal. Jag är mycket stolt över mina barn och de personligheter som de blivit. Jag har tänkt att jag nog inte visat det tillräckligt. Det ska jag bli bättre på. Mycket bättre på.
Mycket bättre också på att visa andra människor den uppskattning jag känner för dem. Jag tror att det skulle göra mig lite nöjdare med mig själv när jag sitter där i gungstolen.
