Jag vill skriva

Det kliar i fingrarna av en längtan efter ord att förmedla. Det ser så uppstyltat ut när jag tittar på den mening jag skrivit. Men det är så. Jag vill skriva, men jag vet inte om vad. 

Jag skulle kunna skriva en lång historia om vår honkatt Trollet, som för ett par dagar sedan blev vår hankatt Trollet. Han har sedan könsbestämningen, i nästan två år, antagits vara en hon. Som sådan (hona) har han lydigt låtit sig matas med godsaker fyllda med p-piller. Varje lördag. Godsakerna får vi väl fortsätta med - fast utan p-piller. Vi fick oss ett gott skratt när upptäckten gjordes och det skulle kunnat bli en ganska lång, målande, beskrivning om svårigheten att hitta sitt kön. Eller om hur jag tror att det är att födas i "fel" kön.

Jag skulle kunna skriva om vår tik Dixi som löper just nu. Ingen stor sak i sig om det inte vore för våra tre hanhundar. Aston, 10 år, "räcker inte upp". Dixi är en stor hund - en Dog Valebergo. Sedan är det Frans och Hugo - båda Dog Valebergo. De "räcker upp". Frans är 4 år och Hugo är 2 år. Vi har inte tänkt oss några valpar den här gången. Så det blir under stark uppsikt som de får träffas.            

Jag skulle kunna skriva om stormvindarna som är på väg in över svenska västkusten. Eller om vildsvin som nu kommit hit till våra ekebackar. Vi har än så länge bara sett att dom bökar runt och att minst 7 st har korsat vägen.

Jag vill skriva om vår, med blåsippor, gullvivor, snödroppar och pollenallergi. En slags söt njutning som kantas av rinnande ögon och snorig näsa. Skriva om sol, vind och vatten - bara solen som fattas - vind har vi så det räcker och vattnet kommer uppifrån.

Nu är det sista dagen i januari och det märks på eftermiddagarna att det är ljust lite längre. Det får mig att må lite bättre - men det tycker jag på hösten också - när det blir lite mörkare och jag får tända ljus och mysa i soffhörnet. Nu vill jag ha ljusa gardiner och tulpaner. Jag vill gå ut och greja i köksträdgården. Se hur många kryddväxter som överlevt vintern och plantera i de nya sålådorna. Se isen på dammen smälta bort och se hur många fiskar som överlevt - vi har haft cirkulation på vattnet och en öppen liten vak hela vintern.

Det är bara att hålla ut - snart är det vår.

Måndag

Måndag. Töväder. Smutsig snö. Grått och molnigt. Helt enligt väderlekstjänsten. Ovanpå det huvudvärk. Har inte sovit så bra i natt - hundarna har varit oroliga och velat gå ut ett par gånger. 

Måndag. Töväder - våren är på väg? Smutsig snö - lite mer töväder och den är borta helt. Grått och molnigt  - ingen risk för solbränna här inte. Huvudvärk - för att jag vaknat och somnat om vart annat - men det finns ju Treo. Brasa i kaminen och levande ljus. En rolig stickning som väntar och besked från Posten att mera garn är på väg.

Det är ju faktiskt upp till mig att välja hur jag ser på min dag. Åtminstone om det är en dag då jag orkar välja. I dag känns det som om jag kan det - bör alltså bli en ganska skaplig dag.

Har gått upp i vikt igen. Snart uppe i 100 - det var ju ändå meningen att jag med hjälp av Viktklubb skulle gå ner. Men det säger sig ju nästan självt att jag inte gör det - åt i går kväll (vid 23) fyra knäckemackor med körsbärssylt - inte bra, men jag kan i de lägena inte låta bli.

Stickar på en tröja till min sambo. Håller på med bakstycket som jag tycker är tråkigaste biten innan man kommer upp till avmaskningen för ärmhålet. Nu är det bara ca två cm kvar innan jag är där. Men jag får nog vänta en stund innan jag sätter igång. Känner mig inte så koncentrerad som jag behöver vara för att sticka mönsterstickning.

Koncentrationen är fortfarande ett problem. Köpte en sudokutidning till helgen, men jag klarade inte ens de lättaste utan att sätta ut hjälpsiffror. Förut var det bara på de allra svåraste som det behövdes. Undrar när det ska bli bättre, men det kanske det aldrig blir. Och då får jag väl lära mig att leva med det också. 

Skulle ha bakat tekakor i dag, men jag har inte tillräckligt med mjöl hemma. Får be min sambo att handla det på hemvägen så får jag baka i morgon i stället. 

I morgon måste jag ta mig till vårdcentralen för provtagning för min diabetes. Fast jag vill egentligen inte gå ut, så det är väl tur att jag måste. Sedan ska jag till min diabetessköterska nästa vecka. Mina värden ligger ganska högt så det finns väl risk för att jag måste ta mera insulin. Höga värden för med sig bl.a. trötthet. Aptitförlust är också en biverkning, men den verkar inte ha drabbat mig.

Nej, nu ska jag ta lite sudoku innan jag börjar sticka.

Vårtecken?

I dag har vi plockat årets första fästing från en av våra katter. Jag trodde att de små odjuren (fästingarna alltså) hade försvunnit ner i jorden så här års. Men det är väl med det som med många andra saker - förr eller senare är det dags att utvärdera och eventuellt omvärdera. När det gäller fästingar så kommer jag att hävda att den här är undantaget som bevisar regeln. Regeln att fästingar tillbringar vintern under jord. Eller är detta månne ett vårtecken?

Prinsesstårta

Jo, det var ju det där med det goda livet. Jag började direkt och när vi var och handlade dagen efter, så stannade jag vid frysdisken, och köpte jag en prinsesstårta. Jag hade bestämt mig för att äta så jag mådde illa. Jag trodde att det skulle hindra mig från att gå omkring och längta efter tårta på mycket länge. Så när kvällen kom åt jag upp en hel prinsesstårta. Sedan satt jag där och väntade på att rapa marsipan och må illa.

Icke då. Inte mådde jag illa inte. Inga marsipanrapar eller sura uppstötningar. Jag mådde jättebra. Det fick mig att fundera över hur det såg ut där nere och hur min "verkmästare" jobbar och vilken kontakt han har med hjärnkontoret? Det funderar jag fortfarande på. En bra sak hade det trots allt med sig - det funkade trots att väntade "besvär" inte uppstod - jag är inte sugen på tårta - inte än i alla fall.

Har varit och handlat i dag också. Ingen tårta men en hel del frukt. JA, jag vet. Frukt innehåller också socker, så för mycket frukt är inte heller så bra för min diabetes. Jag inbillar mig ändå att fruktsockret är nyttigare än "tårtsockret" och frukten är ju fettbefriad.

I dag blir det färska räkor till kvällen. Ska försöka att dra in lite på majonnäsen som passar så bra ihop med rostade brödet, äggen och räkorna.

Mariekex och stekt banan

21 Mariekex med smör och stekt banan med vispgrädde. Det är nog ingen dietist som någonsin kommer att föreslå en sådan lunch. Trots det så var det det, det blev (många "det" där). Tog ett kex med smör och ett till, och ett till . . . kunde bara inte sluta. Orosätande. Ett till och ett till . . . . tills paketet är slut. Kan inte sluta. Sedan - vad ska jag mera stoppa i mig? Inget verkar vara gott nog. Ser plötsligt bananerna. Perfekt. Stekta bananer med farinsocker och vispgrädde. Jättegott. Kan bara inte hejda mig. Känner inte att Lergigan (lugnande medicin) kan stoppa mig - så jag tar inte några.

Det hjälper inte att jag säger till mig själv att göra något annat till lunch. Något som inte är lika mycket kalorier i. Jag hade ju bestämt mig för att äta nyttigare. Började ju dagen med havregrynsgröt. Jag måste ju gå ner i vikt och jag måste se till att få fason på min diabetes. Värdena måste ner rejält - helst halveras. Trots att jag vet vilka risker som finns så är det som om jag på något sätt skulle vara immun. Synen har redan försämrats något och det finns risk för bensår och andra trevligheter. Det är ju sjukt - ja, sjukt på riktigt - att jag inte kan sköta om  mig själv.

Jag måste nog åka och handla, så att det finns lite gröna, och andra, nyttigheter i kylskåpet. Fast så har det varit många gånger förut. Att jag åkt och handlat nyttiga saker och sedan har jag fått slänga för att jag inte ätit av det. Tänk att jag aldrig är så hungrig som när jag bestämmer mig för att äta nyttigare och  mindre. Sugen på allt. ALLT onyttigt. 

Jag måste också ta itu med att inte fokusera på vad jag inte lyckas med. Jag har ju faktiskt gjort en del bra saker också. I dag har jag vattnat blommorna. Jag har cyklat på min motionscykel, stickat, hämtat in posten och jag har tagit in ved. Och jag ska laga middag. Det blir panerat fläskkött med klyftpotatis och rödkål. Ska bli gott med lite "riktig" mat. Sedan ska jag ta min medicin ordentligt och då menar jag att mina insulinsprutor. 

Jag börjar helt enkelt nu. Nu med en gång. Jag börjar nu (måste nöta in det) med att leva (inte försöka) lite bättre. Återkommer med rapport från "det goda livet".

Bipolärt snöfall med insulinkänning

Bipolärt snöfall med insulinkänning. Ja, så skulle jag vilja sammanfatta det senaste dygnet. I går  snöade det lite grand. Såg mest ut som små vassa korn som for runt i vinden. Kallt och vasst. I går var jag på träff med Försäkringskassan. En träff som tankarna malt omkring i så där tre-fyra veckor. Har oroat mig för att min handläggare skulle vilja ha mig ut i arbetsträning. Något som jag känner att jag inte skulle klara av. Jag mår bäst när det inte finns några som helst krav på mig. Märkligt hur det kan bli. Tidigare var det ju just kraven som var en stor del av sporren att "göra och göra bättre".

Samtalet hos Fk handlade mer om hur många dagar jag har kvar (drygt ett år) och hon nämnde också sjukersättning och besök hos någon av Försäkringskassans psykiatriker för utredning om arbetsförmåga. Det blir nog ingen OK-stämpel i arslet. Det blir nog någon form av "förbrukad-märkning". 

Senare i går snurrade fortfarande besöket på Fk i tankarna. Kunde inte riktigt släppa det. Stressen ville inte ge sig och magen kändes som ett stort slukhål där en massa energi for ut i ingenting. Ville starta upp en massa. Började virka på ett par tofflor till. Slutade efter ett par varv. Gick omkring utan kunna sätta mig till ro. Hade en energi som jag inte kunde hantera. Kollade sockret och det låg alldeles för högt, vilket förstärker oron. Har sovit dåligt i natt.

I dag snöar det också. Men det är ett "vänligare" snöfall. Flingor som dansar kring innan de lägger sig till ro och himmel som ligger som en grå kupa över alltsammans. En hanterbar liten värld. Ungefär som de där små halvkloten med någon vätska i, ett  hus, någon gran och kanske en liten tomte. Du vet en sån där som man skakar och så snöar det en stund. En skyddad värld.

Nu är min kalender helt ren, med undantag för ett besök hos min läkare i mitten av mars. Känns helt underbart. Slukhålet i magen är igenfyllt - kanske med frukostgröten - och energin ligger på en hanterbar nivå. Hoppas att det får vara så nu en tid. En del måsten finns ju ändå. Jag måste vattna blommorna och känner jag mig själv rätt så lär jag skjuta upp det tills i morgon. I morgon är en annan dag.

Nej, nu ska jag sätta mig och sticka lite. Raggsockar. Är snart färdig med första strumpan och jag vill ha paret färdiga tills på lördag, vilket inte bör vara något problem. Har tagit fram lite räkor ur frysen. Ska göra räkmacka till lunch.

I dag är det tulpanens dag.

Mera klåda

Har varit på vårdcentralen. Min sambo sa till mig att ringa för att få hjälp med min klåda. Jag ringde i morse och fick en tid 10.45. Det var samma läkare som förra gången (Halleluja!). Han vände och vred på mitt ben, tittade på min mage och mina underarmar. Sedan gick han och ringde till "hud". Jag fick en annan salva till benet och en kortisonkur får alla de andra utslagen. 

Sedan ville han skriva ut Atarax för att lindra klådan, men då sa jag att jag hade Lergigan så det behövde han inte göra.
- Vad har du den för, frågade han
- För att lindra oro, svarade jag
Han ser frågande ut
- Ja, jag har bipoär sjukdom, förklarar jag
- Jaha
Jag tar fram min medicinlista som han tittar igenom
Besöket avslutades med att vi gjorde upp en tid när han ringer till mig på måndag för att kolla hur det är. Är det inte bättre så skickar han mig till "hud". 

Det blir ingen rapport från gardin- och ångstrykjärnsavdelningen i dag. Jag kan inte hitta mer än en gardin. Får leta i morgon också.

Nu har vi packat ner julen och ställt undan backarna. Fina plastbackar med en etikett så det ska bli lätt att hitta det man söker. 

God fortsättning.

Sticksigt värre

Oj, det var svårare (sticksigare) än jag tänkt mig. Det är den där ljuskronan det handlar om igen. Helt klart - det blir INTE enris i den nästa år! Visst vet jag att torkat enris är vasst, men så in i h...vete vasst hade jag glömt att det var. Så nu hänger den där (ljuskronan alltså) alldeles naken med bara ljus i den. Så nu måste jag fundera ut vad jag ska pryda den med så här mellan jul och fasta.

Jag tänkte att jag skulle testa Apotekets service "hemleverans". Så i söndags kväll loggade jag in på deras hemsida och beställde lite medicin. Jag kunde betala med kort, så så långt tycker jag att det var smidigt. Nu återstår att se om utlovad leveranstid (1-2 vardagar) håller. I dag är det tisdag.

Klådan då - antingen har jag vant mig eller också har det blivit bättre. Svårt att säga vilket. Den där knoppen vi har mellan axlarna kan inbilla oss nästan vad som helst, så det gäller att vara vaksam.

Min julamaryllis har börjat slå ut. Den är alldeles vill i tiden. Jag vill att den amaryllis, som jag köper vid första advent eller lucia, ska blomma över julhelgen. Den här har fått samma omvårdnad som  mina julamaryllisar alltid har fått, men icke då. Ja, ja, den klarar ju i alla fall att slå ut innan tjugondedag Knut. Det är väl bara att kapitulera och inse att allt kan man inte råda över, även om jag ofta agerar som om jag kunde det.

Min sambo hade en liten överraskning med sig hem i går. Ett ångstrykjärn. Ett sån't där som man kan stryka skjortan direkt på galgen med. Ska bli roligt att testa den. I morgon ska jag ta ner julgardinerna i köket och hänga upp naturfärgade linnegardiner. Då ska jag provköra det. Linnegardiner är något med det tråkigaste som finns att stryka. Kanske för det här strykning till en högre dimension. Återkommer med rapport från gardinvårds-avdelningen.

Snart jul igen

Det kliar fortfarande. På händerna, på insidan av handlederna, runt naveln, på ett par ställen på benen . . . jag blir galen (galnare än vanligt). Små vätskefyllda blåsor, i storlek som små kappnålshuvuden.  Jag river hål på dem och det blir små sår som fortfarande kliar. Just nu sitter jag med fingervantar på för att det ska hindra mig att riva så mycket - precis som på småbarn.

Tack o lov så har åderbråckseksemet slutat klia. Men jag har läst på - tyvärr bli huden aldrig riktigt frisk efter ett sådant eksem. Den kommer att vara svagt brunfärgat och väldigt tunn/torr/ömtålig. Ja, ja, med åldern kommer krämporna. Det är bara att inse - kärringen börjar bli gammal. 

Gammal, ja. Gammal, äldre, äldst. När blir man gammal? Är det vid en viss ålder? Eller blir det vid ett visst vårdbehov? Eller blir det vid en viss grad av glömskhet? Eller blir det när man börjar fundera över åldrandet?  Tidigare i livet har jag då och då sagt att det skulle vara skönt att få pension. Så tusan det är! Efter snart fyra års sjukskrivning kan jag säga: "det är inget roligt alls att gå hemma". Man kan naturligtvis ha ett aktivt pensionärsliv, men det var inte så jag tänkte när jag önskade mig pension.

Jag misstänker att det ändå snart är dags för sjukpension, eller sjukersättning som det heter numera. Hoppas att det inte är det de vill prata om när jag ska till Försäkringskassan nästa vecka. Fast Per (min läkare) har sagt att det är ett tag dit än.

Ute har snart all snön smält undan. Fortsätter det så här så kommer jag snart att titta efter snödroppar. Trots att jag älskar när det börjar snöa så räcker det med ca fyra veckor för att jag ska vara nöjd. Nu vill jag att det ska vara torrt eller lite fruset, för det besparar mig en hel del städande. Fast har man valt att leva tillsammans med djur så får man ju ta det också.

Jag har julen kvar. Ska under veckan så smått börja plocka undan för den här gången. Speciellt väl om hand kommer jag att ta om den fina dörrkrans jag fick av min svärdotter. Hoppas att den går att bevara. Tänk så rent och fint och ljust det blir när alla julsaker är bortplockade. När man har duscha juldammet av blommorna och kanske gett dem lite gödning, fast det kanske är i tidigaste laget. Ljuskronan (som jag skrivit om tidigare) ska jag klä av och försöka pynta om till något vårlikt. Ska bli roligt att pynta om den till påsk. Synd att påskfirandet är så kort. Men jag kan ju börja så smått med lite fjädrar under fastan. I dag är det bara fem veckor till fastlagssöndagen och sedan åtta veckor efter det är det påsk.

Påsk, vår, och som jag förmodar, mycket regn. En fin maj. Midsommar, semestertider, svampplockning, lägga in gurka, mysa med ljus när höstmörkret kommer, advent, lucia och jul igen. God Jul på er, vi är snart där igen!

Klåda

Det kliar. KLIAR. Jag har fått åderbråckseksem. Jag visste inte att det fanns nåt' sån't, men det finns det. En rödlila fläck, stor som en hand, svullen och kliar - sitter på vänster skenben. Har fått en stark salva som jag tror att jag är allergisk mot - för nu kliar det på båda händerna och små fläckar här och var på kroppen.

Jag kliar tillbaka. Här gäller det att inte låta klådan ta över. Jag river så att de små vätskefyllda blåsorna går sönder och jag har fått ett par till att blöda. Ha! - jag dödar dem, men de fortsätter klia de små djävlarna. De som sitter vid nagelbanden är värst. Jodå, salvan hjälper mot eksemet och det är nu bara ljusröda kanter kvar av fläcken. 

Först ångest och sedan klåda. Ingen bra start på året. Men om allt elände kommer nu i början av året så kanske jag kan slippa sån't resten av året.

Nej, nu sa jag försöka sova.

Första deppen

Ca 20 minuter in på det nya året kom första ångestattacken. Den varade inte så länge, men har legat i bakgrunden fram tills nu då den åter var på väg att sticka fram sitt fula tryne. I mellanläget för manin och deppen har ångesten sin lya. Ständigt gräver den nya utgångshål bara för att jag inte ska känna mig säker.

Nu tar jag ett par lugnande så får vi se om de kan täppa till ångestens bo.