01:02. Söndagen är en timma gammal och jag sover inte. Jag har varit vaken sedan kl 5 i morse och jag har inte sovit något i dag. Förra natten sov jag inte mycket heller. Illa, illa,illa. Varningsflagg, gul.
Ingen oro. Inga extra lugnande. Det mesta är toppen. Vi var och handlade på förmiddagen. Jag hittade reastället på Lin & Ull. Där fanns fyra toppar som jag tyckte var snygga. Jag köpte alla fyra. Varningsflagg, skarpt orange.
I eftermiddags var vi på ett årsmöte och jag hade inga problem med att träffa en massa folk eller att prata med dem. Sedan har det varit en lugn hemmakväll med stickningen framför TV'n.
Det där sista - med årsmötet och hemmakvällen - är ju positivt. Men för övrigt börjar det luta åt manihållet. Mina första varningssignaler är att jag känner mig riktigt bra. Lustigt att "må bra" kan vara en varningssignal. Sedan kommer "bristen på behov av sömn" och "lusten att handla".
Och så är jag vaken nu och sitter här och skriver. Klarvaken. Varningsflagg, RÖD. RÖD. RÖD. Blinkande RÖD. Här gäller det att stanna upp och inte "köra ut på racerbanan". Jag var så nära att erbjuda mig att göra saker som vi pratade om på årsmötet. Turligt nog klarade jag av att vara tyst. Klarade av att inte ställa mig i första raden med uppsträckt arm - här är jag, jag kan, jag kan bäst. Allt som du har gjort har jag gjort bättre. Allt ljus på mig. Jag klarade av att hantera det!
Vi har pratat om det där med varningsflaggen - min läkare och jag. Att jag måste lära mig att se dem och kunna hantera läget för att stoppa upp och inte gå över i mani. Köpen på förmiddagen kunde varit sämre. Jag fick fyra toppar till priset av vad en hade kostat. Gud så irriterad jag blivit om jag köpt någon av dem innan de hamnade i reastället.
Nu måste jag komma in i en långsammare takt och framför allt börja sova. Samtidigt som det inte får bli "jag måste sova, jag måste sova, jag MÅSTE sova . . . " - och så sitter jag här, och sover inte. Om lite drygt tre timmar har jag varit igång i ett dygn och som det känns nu klarar jag lätt ett dygn till. Insomningstabletten jag tog vid midnatt - då när jag skulle försöka sova - den kände jag inte av att jag hade tagit. Jodå, det hade jag - tagit den alltså.
Strax ska jag göra ett nytt försök med att sova. Jag ska lägga mig och tänka att jag varit duktig som känt signalerna, sett flaggorna. Skönt att jag kommit så långt. Nästa steg blir att börja lära mig signalerna för när dåliga dagar är på gång. Det känns som om det kommer att bli svårare. Det kommer så smygande och det enda jag hittills har märkt kan stoppa det något är att sova!
Sova, sova, säng, säng, säng - eller hur var det Galenskaparna uttryckte det. För det var väl Galenskaparna. Sova lagom är vad som gäller för mig. För alla förmodar jag.
God Natt!