Jag har suttit en stund och mediterat . . .

Jag har suttit en stund och mediterat över ett kinesiskt ordspråk.

”När man haft bråttom länge, måste
man stanna upp och vänta in sin själ.”

Jag tror att man förväntas fundera över hur mycket man haft att göra, och hur lite tid man ägnat åt reflektion och att vårda själen.

Jag tänker i stället: ”Hur fort färdas en själ?”

Spontant skulle jag nog säga att själen färdas fortare än kroppen.
I så fall skulle själen behöva vänta på mig och är den i så fall beredd att vänta på en som inte ägnar den någon tid?

Men nog måste väl de gamla kineserna ha rätt. Ja, visst måste de väl det?