I dag är en lugn dag. Vaknade strax före 8 och kände mig utvilad trots att jag varit uppe och släppt ut hundarna i natt. Sedan har jag plockat ur och i diskmaskinen, tänt en brasa i kaminen - var bara 16,8 när jag kom upp. Ute var det minus 2,2 och strålande solsken och underbara färger. Inne har jag också tänt doftljus, det har en lugnande inverkan på mig.
Har inte behövt ta några lugnande trots att jag har ringt till Skatteverket. De påstår att de inte fått in Finnestorps deklaration. Jag skickade den som SRU-fil den 2 maj, varför de inte ser det vet jag inte förrän jag får prata med handläggaren. Hon var inte anträffbar i dag.
Har stickat färdigt bakstycket på en tröja till min sambo. Det är säkert mer än ett år sedan jag började på den. Har också börjat med en av ärmarna.
De senaste dagarna har varit fulla av tankar om min blackout och mitt minne. I går var vi och tittade till husvagnen för att se om mössen hade börjat sitt intåg - det hade de, så nu är det dags för musfällor. När vi var där kom jag på att jag inte har något minne av att jag varit med och plockat ur förtältet. Att vi tog ner det minns jag, men då plockade vi inte ur bord, stolar och hyllor. Det är bara att konstatera - jag vet inte om jag var med. Kanske gjorde min sambo det när jag var på hundutställningarna - men jag vill inte fråga för han blir så orolig då. Det räcker mer än väl att jag är orolig.
Flera gånger på dagarna har jag kollat av att jag är närvarande. Jag inbillar mig i alla fall att jag kan hålla koll på det. Jag frågar mig själv om det jag gör är på riktigt eller om jag inbillar mig. Jag har en anteckningsbok där jag skriver in vad jag ska göra under dagen och sedan prickar jag av. Trots det är jag rädd att jag inte alls kan ana en annalkande blackout eller se om jag befinner mig mitt i den. Bäst att ta det lugnt och kanske också föra lite dagboksanteckningar.
När min dotter och jag var ute och handlade i helgen hittade jag fina konstgjorda grankvistar. Jag köpte några till vår ljuskrona. I förrgår kunde jag inte vänta längre så jag klädde kronan med kvistarna. Det blev precis så bra som jag tänkt mig. Fick ett tips av min dotter - att hänga pepparkakshjärtan i den lite längre fram, och det tror jag att jag ska göra till första advent eller lucia. Kul ändå att det börjar kännas lite som jul redan så här i början av oktober. Jul är verkligen en tid på året när jag trivs - få gå och pynta lite, baka lite och laga julmat. Snart är vi där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar