Havrekex

I dag på förmiddagen har jag bakat havrekex. Ska ta med dem till min dotter i morgon när jag åker dit. Vi kallar dem mormorskex för att min mamma brukade baka dem till jul. Jag bakar dem också, men inte bara till jul, och som min dotter påpekade så är det jag som är mormor nu.

Jag skulle egentligen bakat dem i går. Dem och tekakor, men jag kom inte igång med det. Trögt i dag också, men jag har i alla fall torkat av köksluckorna. Så av det som står på agendan i dag så är det dammsuga och torka golv.

Receptet på havrekakor finns här http://julbok.blogspot.se/p/femte-turen.html  

Vaknade med huvudvärk i morse. Tog ett par värktabletter och försökte somna om, men det gick inte så bra. Nu är i alla fall huvudvärken nästan borta. Sitter här med färg i håret. Tänkte jag skulle vara fin när jag åker till Borås. Vi ska gå på symässa. Det ska bli jättekul. Kanske har dom tomtemönster också.

I kväll ska vi åka och titta på det nya lilla barnbarnet. Hon ska nog heta Signe, det tycker jag låter bra. Måste åka iväg i eftermiddag och köpa en present att ha med oss.     

Mitt minne

Nu har det hänt igen. Jag fick i går kväll problem med ryckningar i vänster ben. Igen. Det känns som början av en kramp och sedan rör sig benet utan att jag kan påverka det om jag inte går upp och går. Sedan känns det i hela vänstersidan och är så kraftigt att jag inte kan sticka. Ångesten står runt hörnet.

Mitt minne har också spelat mig ett spratt i dag. I morse bestämde jag mig för att vi skulle ha gulasch till middag och tog upp grytbitar ur frysen. Körde dem i micron för att tina dem. Där fick de stå kvar så att hundarna inte skulle hitta dem.

Runt lunchtid funderade jag på vad vi skulle ha till middag. Jag bestämde mig för kyckling och tog fram kycklingfiléer. Tänkte tina dem lite för att de inte skulle behöva så lång tid i ugnen. Öppnar luckan till micron - och vad står väl där? Grytbitarna!

Det är otäckt att inte kunna lite på sig själv. När händer det nästa gång? - jo, jag tror det kommer igen. Och vad är det då jag hittar på? Ryckningarna kommer säkert igen de också.

Och nu hände det just precis något igen. Jag frågade min sambo om var nyckeln till grovingången var. Den har ju du säger han. Jag hade alltså tagit den ur dörren utan att komma ihåg det. Det tog max 10 minuter från det att jag låste dörren tills jag var tillbaka och skulle låsa upp dörren igen. Och det var värre än så - när min sambo sa att jag hade nyckeln så pekade jag på köksbänken och sa att jag lagt nyckeln där. Ja, det var förra gången du var ute. Vad är det som egentligen händer med mig?

Farmor

Jag har blivit farmor. Min son och hans sambo fick igår ett litet flickebarn. 

Farmor - visst låter "farmor" som något äldre än vad "mormor" gör. Mormor är jag förut, men farmor var första gången. Ska bli jätteroligt att få se det lilla livet. Roligt också att jag är friskare nu än när jag blev mormor och kan känna glädje. Visst är jag jätteglad för de barnbarn jag är mormor till. Det jag menar är att kunna känna den där första glädjen över att ett litet barn är fött. 

På fredag får jag träffa de barnbarn jag är mormor till. Då ska min dotter och jag gå på symässa i Borås. Sedan ska jag ligga över till på lördag. Det blir jättekul.

I dag har jag letat efter mönster till tomtar. Tänkte att jag kanske kunde göra tomtar och sälja dem på torget till jul. Får nog gå in i en bokhandel och se om det finns några böcker med tomtemönster. Till garnaffären kan jag ju också gå, och kanske kan jag hitta något på symässan. Måste hitta något att göra som jag kan dryga ut pensionen med. 

Senare i dag ska jag baka tekakor, men det får vänta tills jag får upp värmen. Det var bara 18 grader när jag gick upp i dag och nu eldar jag i kaminen. Vill ju att det ska vara lite varmare så att brödet jäser ordentligt.

En dag i mina mockasiner

I dag har mina mockasiner varit mjuka och sköna att gå i. Har landat efter helgens utflykt till Skåne. Åkte till en väninna i Göteborg i fredags och sov över där. Sedan åkte vi tidigt på lördagsmorgonen till Bjuv. Där var det Terrierklubbens jubileumsutställning och vi var där med Smilla och Hjalmar. Smilla vann sin klass och Hjalmar blev först bästa cairnterriervalp och sedan 4:e bästa terriervalp. Kanon!

Vi åkte från utställningen till Örenäs slott där vi skulle bo över natten. Örenäs slott ligger mellan Helsingborg och Landskrona med utsikt över Öresund. Riktigt vackert. På kvällen åt vi trerätters middag med vinpaket. Jättelyxigt.

Söndagen startade med hällregn. Målet för dagen var Sofieros slott där Kennelklubben hade utställning. Turligt nog så upphörde regnet när vi kom fram till parkeringen och under förmiddagen kom det bara ett par lättare skurar. I utställningsringen gick det lika bra som dagen innan. Hjalmar blev bästa valp igen! Hur det hade gått i stora ringen vet vi inte för vi åkte hem när det var färdigt i cairnringen. Jag sov nästan hela vägen tillbaka till Göteborg.

I går var jag trött, trött, TRÖTT. På förmiddagen hade jag besök av en väninna sedan sov jag nästan hela dagen tills jag var tvungen att laga middag. Sedan sov jag i soffan tills jag fortsatte sova i sängen vid 21-tiden. Trots att helgen varit fantastiskt kul och trevlig så blir jag trött, tröttare än normalt - vad jag tror är normalt i alla fall.

I dag så sov jag en stund efter frukost, sedan verkade jag ha "vilat igen" den energi jag gjort av med under helgen. För strax före lunch bestämde jag mig för att åka och handla. Det blev en tur till Falköping där jag strosade omkring på ICA Maxi en stund. Hittade bland annat ett par mjuka och goa jeans i storlek 62 centilong. Blir farmors lilla pyres första jeans.

När jag kom hem plockade jag upp och sedan bakade jag havrekex, lagade middag och efter middagen åkte vi och tittade till kyrkogården. En tur ut i skogen med hundarna hann vi också med.

När jag nu sitter här känner jag mig nöjd med helgen och med vad jag hunnit med i dag. Nu behöver det bli ett par lugna dagar så att jag inte förverkar det där lilla utrymmet jag har mellan att må bra och hypomani eller depp. Fast så lugna blir de ju inte (med lugn dag menar jag att inget är inbokat) för i morgon kommer en väninna, på torsdag ska jag köra Molle till veterinären och på fredag kommer sotaren. I helgen ska vi plocka ihop förtältet och sätta läkt på gaveln. Sen' blir det måndag och inget inbokat förrän på fredag då jag ska till Borås på symässa.

Så i början på nästa vecka får mockasinerna ligga på hyllan.

10 september

I dag var morgonsysslorna utförda före halv tio. Jag har tömt och plockat i diskmaskinen, tömt torktumlaren och startat en tvättmaskin, vikt tvätten och varit ute med hundarna. Inte illa för en som har svårt för att starta upp. Kanske blir det någon mer "aktivitet" framåt eftermiddagen. Hundarna behöver ju i alla fall gå ut.

Jag har lovat att brodera in namn på en dopklänning. Det borde jag börja med för dopet är i slutet av oktober. Ska prova om jag klarar det annars för jag be min svärdotters mamma för hon är riktigt duktig. Hade inte trott att det skulle vara en stickad klänning. Jag har i alla fall varit iväg och köpt broderigarn. 

Till helgen ska Hjalmar och jag åka med Görel på hundutställning. På lördag i Bjuv och söndag på Sofiero. Jag åker till Görel redan på fredag eftermiddag så att hon hinner trimma Hjalmar innan det bär iväg. Natten mellan lördag och söndag ska vi bo på Örenäs slott. Det ska bli jättekul. Håll nu en tumme eller två för att Hjalmar placerar sig bra. Så snygg som han är så borde han vinna.

I dag ska jag sätta ut en annons på Blocket om Molle. Han är ju så himla go så det vore roligt att ha honom kvar, men fem hundar är alldeles tillräckligt. Är ju bra om han kommer till ett nytt hem så fort som möjligt. 

På riktigt?

Sedan i söndags då jag hade min blackout, eller dissociativa störning som det heter, har jag funderat över vad som är "på riktigt". Under tiden som gick under blackouten trodde jag ju att jag gjorde riktiga saker fast jag i verkligheten gjorde "toksaker" - exempelvis dukade med kräftknivar.

Jag har vid flera tillfällen i dag undrat om jag gör det jag tror jag gör eller om jag gör något annat. Om det händer igen, hur ska jag då kunna veta att det varit "för mycket" och att hjärnan stängt av? Hur ska jag kunna veta att jag faktiskt sitter i soffan och stickar , eller att jag faktiskt städar och så vidare.

Jag har inte någon gång, sedan jag fick min diagnos, insett hur illa det faktiskt är. Hur liten marginalen är och hur försiktig jag måste vara. Visst har jag hört vad min läkare sagt, läst sjukintygen och läst på om diagnosen men ändå inte kunnat ta till mig informationen. Att det faktiskt rör mig.

Hysterisk

I dag har jag varit hos min läkare. Då berättade jag om det som hände mig i söndags kväll (TIA ?). Han sa att jag hade haft en dissociativ störning.

Wikipedia:

Dissociation är en term som beskriver ett psykologiskt tillstånd där en individ i någon grad eller aspekt avskärmar sig från sina upplevelser.

Det kan ske genom att individen hanterar konflikter eller påfrestningar genom undvikande som visar sig i ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som mental

närvaro, medvetande, minne, perception och motorik. Svår dissociation är dels ett symtom vid akut stressreaktion eller posttraumatisk stress, dels ett tecken på en mer permanent psykisk störning.

Med dissociation avses i första hand förändrade upplevelser av sin identitet eller av omgivningen. Det finns en överlappning mellan dissociativa störningar och somatoforma störningar, samt med den numera förlegade diagnosen hysteri. 

Jaha, då har man lärt sig något nytt - dissociativa störningar, som är den moderna termen för hysteri. Och då blir det dags att göra en reviderad bild av jaget - en förtidspensionerad hysterisk kärring. Skulle det vara jag? 

Att göra i dag

Solen skiner och jag har just lagt på nytt nagellack. Så nu måste jag sitta still här tills det torkat. Sedan ska jag nog lägga på ett lager till och sen sitta still.

På dagens schema står tvätt och eventuellt målning av trappräcket. Det behöver också rensas ogräs på grusgången och en riktig grovrengöring inne. Hyllor och prydnadssaker är fulla med damm och på golvet kan man se en massa tassavtryck. Gästrummet är inte iordninggjort efter de senaste gästerna. Nu gäller det att ta det i en lagom takt. Tvätta måste jag göra innan tvätthögen blir för stor, sedan får vi se om det blir något mer i dag.

Rastlösheten finns här även idag, men ångesten har inte sträckt fram sitt fula tryne än. Jag tog nyss ett par Lergigan för att bli lite lugnare. Det gör väl att jag blir trött och vill sova en stund i dag. I kväll ska vi till min psykiatriker för bland annat avstämning av mina mediciner och hur jag mår. Läkarintyg behöver jag ju inte längre nu när jag fått sjukersättning. 

Jag har gått med i matdagboken. Så nu skriver jag upp allt jag äter och programmet räknar ut kalorier.Jag bara måste klara det den här gången - har ju gett upp så många gånger tidigare, och nu är visaren på vågen på fel sida de hundra. Måste ju också skärpa till mina mattider för diabetesens skull. Har köpt hem naturdiet med chokladsmak (en kartong) och Varma koppen (två paket). Kände mig riktigt stolt när jag kunde välja att ta bara en sort Naturdiet. Visar att jag mår rätt så bra just nu. Hade det varit åt manihållet så hade jag köpt alla smaker av både Naturdieten och Varma koppen.

Nej, nu måste jag ta itu med tvätten. Tänk att det ska vara så svårt att komma igång - det är ju bara att stoppa in all mörk tvätt, fylla i tvättmedel och trycka på knappen - vad kan det ta? Tre minuter på sin höjd.

Jag klarade det nog på mindre än tre minuter - så nu är tvättmaskinen igång och så har jag lagt på ett nytt lager nagellack. Så nu är det bara att vänta och sedan se om jag kan hitta lite lust att göra något mer.

TIA?

Det är en bit in på förmiddagen. Jag sitter och funderar över gårdagen.

Jag låg och sov en stund på soffan i går eftermiddag. När jag reste mig upp var jag alldeles vinglig - ungefär som om jag varit rejält onykter. Tog rejäla snedsteg. Var tvungen att hålla mig i. När jag skulle på toa svängde jag så att jag gick in i väggen bredvid dörren. 

Senare skulle jag laga lite mat. Tacos. Jag dukade bordet och stekte köttfärsen. Flera gånger tittade jag i ugnen (som var tom) och tänkte "javisst, det måste jag ju göra först. Vad det var som jag skulle göra först vet jag inte. Jag smorde också en stor form - vad jag skulle ha i den minns jag inte. När det (som jag trodde) var klart ropade jag på min bror och min sambo att maten var klar. 

Så skulle jag bara värma på köttfärsen och ställa fram den rivna osten, men jag kunde inte hitta något av dem. Jag letade som besatt och min sambo hjälpte till. Var hade jag ställt det. Stekpannan stod dessutom oanvänd på spisen.

"Skulle du göra tacos i dag också?" frågade min sambo. "Det gjorde du ju igår". Då minns jag att jag inte hade något tacobröd hemma. Där fanns ingen skivad lök eller hackade tomater. Burkarna  med sås stod kvar i kylskåpet. Min sambo sa " jag tror inte du stekt någon köttfärs eller hackat några tomater". Joo då, det ser du väl att det bara är två tomater kvar - vi köpte ju tre. Den hackade du i går och sedan frågade han vad jag skulle ha den stora formen till och det visste jag ju inte. Jag hade dessutom dukat bordet med kräftknivar. Det slutade med att jag stekte ny köttfärssås och till det åt vi potatismos.

Jag vet fortfarande inte vad som hände. Vad gjorde jag under tiden jag trodde att jag förberedde tacos? Det får jag nog aldrig reda på. En timma senare var det över. Kan det ha varit en TIA? I så fall inte alls roligt. Kommer det fler och i så fall när?