För en stund sedan ringde min handläggare på Försäkringskassan. Genast triggar oron igång.
Jag låter jättelugn (inbillar jag mig i alla fall) och kan skoja lite. Sa att jag tyckte att det var bra att jag fick träffa en av försäkringskassans läkare. Trots att det gör mig livrädd. Det blir ganska snart sa hon.
Alltihop för att min psykiatriker inte skickat in något läkarutlåtande. Fan, fan, fan - fast han säger att han inte fått någon förfrågan. Fan, fan, fan .......
Jag satt och stickade och åt på ett äpple när hon ringde. På soffbordet ligger stickningen mitt i ett påbörjat varv. Äpplet ligger där halvätet och lätt brunaktigt. Och här sitter jag och skriver. Det går åtminstone bättre att skriva än att sticka. Händerna skakar så att det är svårt att skriva om jag inte tar det långsamt.
Lugnet som varit har varit en illusion. Förädiskt som förvårsis. Plötsligt bara brister det.
Nej, nu kan jag inte skriva mer . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar