Sitter med ryggen mot braskaminen. Det värmer. Men det når inte igenom. Känner av att jag bytte medicin i fredags.
Spänd panna. Vidgade näsborrar. Höjda axlar. Djupa andetag som ändå inte når riktigt ner. Min terapeut säger att det är de urgamla signalerna som ställer in kroppen på beredskap för flykt.
Det är svårt att förstå. Jag menar inte att det är svårt att förstå rent förståndsmässigt, utan det är svårt att få den där geléklumpen mellan öronen att tala om för kroppen att det inte står ett grottlejon utanför dörren
.
Masserar pannan för att få den att slappna av. Vrider på nacke och axlar, men får inte ner dem till avslappnat läge. Jag släpper armarna utmed sidorna. Fast det blir mera som en figur som försöker se lugn och avslappnad ut och ett byte av regissör är nog att rekommendera om den här figuren ska kunna göra succé som avslappnad kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar