Makt

God morgon. Fast jag har ju varit uppe i tre timmar. Vet inte riktigt vart de tagit vägen. Att skriva här börjar så smått att bli en vana. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva om - det liksom bara kommer när jag börjar att trycka på tangenterna. Den här inledningen är som en tankepaus för att se om det kommer något när jag skriver. 


På jobbet sitter det en skylt med texten "Se till att hjärnan är inkopplad innan du slår på strömmen till munnen". Det är nog inte ordagrant så det står, men innebörden är i alla fall den samma. Jag borde kanske ha en lapp på dataskärmen där det står "se till att hjärnan är inkopplad innan du börjar trycka på tangenterna".


Nåväl, det får mig att tänka på talare, och folk som har talat vid olika möten, som jag under årens lopp har lyssnat på.  En gång när jag började vara på möten av olika storlek frågade jag en man som jag kände väl, varför män ofta upprepar det som en annan man sagt i ett tidigare inlägg. Det hade ju redan sagts och jag tyckte att det kunde räcka med det. Han svarade att det var för att många, (även om det inte såg ut så) var nervösa för att tala inför grupp. De behövde höra att rösten höll innan de sa vad det nu var de ville säga - och så kunde det vara för att de behövde lite extra betänketid.


Jag trodde på det där ett tag. Ända tills jag varit med, dels så länge att jag vågade mig på att ha egna synpunkter, och dels började se ett mönster. Jag iakttog det där mönstret ett tag tills jag var övertygad om att det faktiskt var ett mönster.


Så nu ska jag för er berätta . . . . nä,det är ingen saga eller rolig historia. Det är så det funkar.


Jo, när man vill ta sig in i en grupp, styrelse, eller liknande. När man vill bli lyssnad på och få vara delaktig i de beslut som ska tas. Då ska man vara tyst. Ja, just det - tyst! Le, visa att man lyssnar intresserat och nicka lite instämmande då och då. Det har ingen betydelse om du instämmer i det som sagts eller ej. Bara lyssna och nicka då och då instämmande. Sen kommer det allra viktigaste - att iaktta. Iaktta till du är helt säker på hur maktstrukturen ser ut. Vem är det de andra lyssnar på? Vems förslag är det som sedan blir beslut?


När du kommit så långt. Då är du säkert med på tredje eller fjärde träffen i det här sällskapet. Det kan gå snabbare, eller ta längre tid. Allt beroende på hur tydlig maktstrukturen är och på hur van du är att iaktta.
Nu är det dags att begära ordet. Man upprepar då något som den som har makten/ledarskapet har sagt. Gärna med lite andra ord och med hänvisning till den som sagt det. Det har fortfarande ingen betydelse om du tycker så eller ej (ingen kommer ändå att komma ihåg vad du sagt). Nu gäller det bara att ta sig in. Inga egna synpunkter än.
Låt det gå en stund (eller på nästa möte) och begär ordet igen. Nu upprepar man något som någon annan "i toppen" har sagt, och lägger till något i stil med "när jag hör dig säga så här så tänker jag . . . " och så upprepar man antingen vad ledarpersonen har sagt eller lägger till en egen försiktig synpunkt. Det kan räcka för den gången.


Sedan fortsätter man så här. Upprepar och lägger till något eget, eller tvärtom - först något eget och sedan något som någon annan har sagt. Nu ska du se att det börjar hända saker. Du kommer ganska snart att få höra saker upprepas som du själv har sagt. Dina åsikter kommer att läggas som förslag, men det kommer att vara den som upprepat det du sagt, som kommer att få kredit för förslaget.


När du kommit så långt gäller det att kunna släppa på prestigen. Kan du inte det så är allt strategiskt arbete du ägnat dig åt helt bortkastat. Låt det passera några gånger. När det händer för fjärde eller femte gången - att ditt förslag upprepas av någon annan. DÅ begär du ordet och säger nåt i stil med "det är verkligen roligt att höra att det är fler (eller namnet på den som sa det) som tycker som jag, eller instämmer i mitt förslag - eller nåt liknande som passar in på den sorts möte du är på.


NU ÄR DU INNE. Är du en man som läser det här så tycker du nog att jag överdriver. Nej det gör jag inte. Men jag har upptäckt att det här beteendet är så naturligt för män och pojkar att de faktiskt inte tänker på det. Och jag har inte på något ställe sagt att det är fel att göra så. Är du kvinna som läser det här kanske du också tycker att jag överdriver, eller också tycker du "varför måste dom hålla på så där?"


Det "offentliga" och det "manliga" språket ligger väldigt nära varandra. Det är ju ganska naturligt att de gör det eftersom det under väldigt lång tid varit just män som funnits i beslutande sällskap av olika slag. Jag vill likna det vid att om jag flyttar till ett annat land så räcker det inte med att kunna språket rätt så bra. Man måste också lära sig vilka normer och oskrivna regler som finns för att kunna bli en del av sitt nya hemland. Eller man kan inte bara sätta sig i en bil och köra iväg. Man måste lära sig trafikreglerna för att på ett säkert sätt kunna ta sig fram. 


Makt är makt. Om makt är bra eller dåligt beror på hur man använder sig av den.