I natt var det fullmåne. Jag sover oftast utan att dra ner rullgardinen. Drar jag ner så är det på sommaren när jag varit vaken sent. Sovrumsfönstret vetter mot öster så den tidiga morgonsolen på våren och sommaren kan ibland kännas lite för närgången. Som sagt - i natt var det fullmåne. Jag gillar verkligen fullmåne. Av någon anledning så är den i augusti bäst. Tänk att få sitta ensam ute på trappan. Ett glas rosévin - det ska vara rosé när man tittar på månen i augusti. Sitta där och känna sig som en del av allt det stora där ute.
Fullmåne. Jag får sån lust att prova att yla. Men herre gud - vad skulle folk tro om nån fick se eller höra mig? Så hittills har jag varit tyst och bara njutit av att se den. Men det kommer. Jag lovar - det kommer. Om inte förr så nästa augusti. På trappan med ett glas rosé i handen. Då har jag fyllt 56 och är gammal nog att kunna bortse från vad folk tycker.
Det går just upp för mig att det jag skrivit är väldigt positivt. Min bipolära dalgång är inte så djup. Jag planerar att vara där - vara kvar i livet - vara på trappan i augusti nästa år. Yes!
Diskmaskiner och grynkorv var det, ja. Det var det jag låg där i sängen och funderade på, när jag tittade på månen innan jag somnade. Ja, grynkorv och universum. Härlig kombination.
Först diskmaskiner. Inte diskmaskiner så där allmänt över lag. Nää, diskmaskiner som varit mina och då speciellt den som jag har nu. Jag passerade den på väg till min månspaning i går kväll. Det slog mig att vi inte har så värst bra samarbete min diskmaskin och jag. Den har fått för sig att den ska vara fylld precis lagom till middagen. Sedan har den inte diskat klart när vi har ätit färdigt. Då blir middagstallrikarna stående på bänken tillsammans med mjölkiga glas, kladdiga bestick och ännu tråkigare kastruller. En inte allt för rolig syn att mötas av på morgonen. På kvällen tänker jag slött: "det där tar jag i morgon".
Jag har verkligen försökt att prata med den. Jag tvättar till och med av den på framsidan ibland. Jag har gullat med den så att den har fått jobba bara halvfylld. Utan resultat. Den fortsätter ihärdigt att envisas med att vilja börja diska när vi ska äta middag. När det blir dags att byta ska jag kolla noga på beskrivningen - och kanske fråga - så jag får tag på en som går med på att diska efter middagen.
Grynkorv. Ja. Det är mindre än två månader kvar till jul. Det är dags för att börja planera för grynkorven. Grynkorven är en familjeangelägenhet. Att göra grynkorv tillsammans är nästan viktigare än julafton. På julafton ska alla hinna med alla och allt. Det ska ätas julbord, delas ut klappar, ätas gröt och tittas på Kalle Anka. Pratas om vädret förra julen och om hur alla barn blivit stora. Tonåringarna som är längst i klassen hukar ihop sig ännu mer och ser ut som om dom helst ville vara nån annan stans. Jag förstår dom.
Med grynkorvshelgen är det annorlunda. Receptet är det som farmor använde. Hon använde fläskkött och späck som hon malde tillsammans med lök. Vi köper färdigmald fläskfärs och lite nötfärs för att den inte ska bli riktigt så fet. Om man börjar hålla utkik så här års kan man få tag på riktigt fina grytbitar av fläsk till extrapris. Hittar jag det så köper jag och lägger i frysen i väntan på stora grynkorvshelgen.
Stora grynkorvshelgen infaller oftast i samband med första advent. Då kommer barn, barnbarn, syskon, syskonbarn, föräldrar . . . ja, vi kan bli ganska många . . . Grynkorvshelgen börjar oftast lite grand redan på tisdagen. Då brukar jag ringa till ICA och beställa färs och fjälster. På fredagen kan jag sedan vara säker på att det finns färs undanlagd åt mig när jag ska handla. Oftast dyker ett par smetblandare upp redan på fredagskvällen. Då ska också korngrynen läggas i blöt. På lördagen är det så dags. Fram med stora plasthinkar - såna där stora som man sätter vin i är bäst - och alla ingredienser. Vi hjälps åt att blanda till korvsmeten. Av någon underlig anledning kan jag inte komma ihåg att det varit någon annan än min dotter Kristina och jag som har sköljt ur fjälstren. (Jag kan minnas fel.) Klökmagade är dom, men korv ska dom göra.
Min farmor och farfar rökte grynkorv. Det är inget jag minns för de gick båda bort när jag var ett litet barn. Det är berättartraditionen i familjen som gett mig känslan av att nästan ha varit med. Den och så naturligtvis att min farbror varje år, någon gång på hösten, rökte grynkorv. Den rökta korven hängde sedan på en lång stång i källaren. Min farbror sa att det inte blir riktig jul om det inte finns rökt grynkorv på julbordet. Även han har nu gått ur tiden och jag saknar honom. Han var en vis och lite klurig man. Ibland när jag var barn fick jag gå till källaren och hämta en korv. Jag fick stå på tå för att nå upp till stången. Jag minns att det var speciellt spännande när dimman vid något tillfälle var så tät att man inte kunde se hela vägen från ytterdörren till källardörren.
För ett par år sedan, när min farbror var ungefär åttio år, gjorde vi korv. Sedan bad vi honom att få vara med och röka så att vi skulle lära oss och kunna föra traditionen vidare. Vi känner inte till att traditionen att röka grynkorven lever kvar på något annat ställe, varken i bygden där vi bor eller i vår släkt.
När grynkorvarna är färdiga lägger vi dem i ett stort kärl varvade med grovt salt. Nästa dag tar vi upp dem och hänger in dem i röken. Det brukar bli lite mer korvsmet än vad vi har fjälster till. De sista åren har det blivit så med avsikt. För när allt är bortplockat är det dags att äta. Då ska det vara potatis, vit sås, lingon och skinnatrôtbiffar. Ja, sådana där biffar som är gjorda på smeten som blev över när fjälstren trôt (tog slut).
I år ska jag nog skicka inbjudningskort till att fira grynkorvshelg med oss. Har du tur kanske det kommer en bild framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar