Sakta har dagen rullat igång. Det passar mig bra. Inga höga ljud. Bara diskmaskinen hörs och en katt som spinner. Det verkar kunna bli en ljus och solig dag. Solen dröjer ännu kvar bakom träden och den låga molnkanten i öster. Molnen är inte speciellt mörka, men mot den ljusare bakgrunden ser de mörkgrå ut. Mörkgrå, med en kant av guld från den bakomliggande solen.
I dag är sista dagen på min sjukskrivning från arbetsträningen. I går eftermiddag ringde min kontakt på Försäkringskassan. Hon hade läst mitt läkarintyg och pratat med min kontakt på Arbetsförmedlingen. De föreslog att jag ska göra ett break i min arbetsträning tills jag mår lite bättre. Att jag ska krypa upp i soffhörnet med en filt och ta hand om mig själv. Genast kändes eftermiddagen lite ljusare. En "måstesak" mindre. Det känns som om de verkligen ser mig, och försöker hjälpa mig tillbaka till ett arbetsliv som jag klarar av. Jag blir lite tårögd när jag tänker på alla underbara människor som jag har runt omkring mig.
Det är lite kallt om fötterna. Borde nog ta på mig ett par tjocka sockar. Vårt golv är lite kallt trots att vi isolerade det innan vi flyttade in. Jag sitter här i min kaftan. Funderar lite, skriver lite och tittar på braskaminen. Glöden är nu som allra finast med bara någon liten låga som slår upp då och då. Så där som den ska vara när man ska grilla, men som den aldrig är förrän man grillat färdigt. Snart måste jag lägga på mera ved.
I går kväll. Nej, det var nog natt - för klockan hade passerat midnatt - stickade jag klart sjalen som mamma ska få i födelsedagspresent. Det ska virkas en kant runt om också, men det hinner jag utan att stressa för hon fyller inte förrän den 25:e. I värsta fall blir det ingen kant. Hon har inte dator och du berättar säkert inte för henne vad hon ska få. Känns skönt att ha kunnat göra något klart. Fast egentligen har jag lurat mig själv lite. I slutet på förra veckan startade jag upp fem olika stickaprojekt. Nej, jag vet. Jag är inte klok, eller manisk, eller så är det ett försök att dölja att jag är nere. Det är ju det som är problemet.
"Måstesaker" är nästan omöjligt att få gjorda. Så det är bara lite småsaker jag börjat sticka. Två mössor, en barntröja, en tröja till mig och så ska det bli "ladder" (innetofflor) också så småningom. Har inget slutdatum för när de olika sakerna ska vara färdiga. På sjalen hade jag gjort mer än hälften när jag kom på att det skulle vara en bra present till mamma. Blir inte mössorna klara i vinter, så kommer det väl fler vintrar. Blir inte barntröjan klar innan barnet växt ur den så finns det väl fler barn som kan växa i den. På det viset blir mina stickningar inte "måstesaker" och blir den ena färgen lite tråkig så är det bara att byta till nästa stickning. Lättlurad, ha, ha!
Nu kommer min dotter tassande på bara fötter. På väg ut till dagens första cigarett trycker hon igång kaffekvarnen. Kan inte påstå att jag gillar det ljudet, men doften av nymalt kaffe är ljuvlig. Trots att doften är ljuvlig blir det nästan alltid te i stället - grönt te, lösvikt. För att det ska vara ett riktigt bra grönt te, så ska inga teblad flyta upp när man häller på det varma vattnet. Te av så bra kvalité har jag inte råd att hålla mig med, så det brukar virvla runt en så där tre till fyra blad. Men bara första gången. Jag brukar fylla på nytt varmt vatten ungefär fem gånger. Jag har träffat kineser som säger att teet är bäst andra och tredje påfyllningen. Så känslig är inte min gom - så jag känner ingen skillnad på första och femte påfyllningen.
I dag fick det bli kaffe till morgonmackan. Kaffet är mycket godare när någon annan har bryggt det. Så går tiden, skriver lite, gullar med en och annan katt som kommer och stryker sig mot mina ben. Skriver lite, dricker kaffe och försöker att bara vara. Bara vara här och nu. Inga tankar på då och sen. Så småningom ska jag tömma diskmaskinen, även om det kan vänta. Jag ska nog putsa glasbordet i vardagsrummet - fast det kanske blir i morgon i stället. Numera klarar jag av att se att det inte är rent. Har en bit kött som jag har tänkt att göra en gryta av, eller så blir det falukorv och snabbmakaroner. Eller i värsta fall en hög godis.
Morgonen har gått över i förmiddag, och från förmiddag till lunchtid. Molnen över skogen hade mera bråttom än solen, så nu är det mulet och snöar. Jag bara älskar snö. När jag var barn och det snöade lade jag mig på en köksbänk som gick förbi ett fönster i mitt föräldrahem. Där låg jag på rygg och tittade på snöflingorna som dalade ner. Jag kan inte minnas att det någonsin var snöstorm. Annars hade det ju kunnat vara något att skriva om "min barndoms snöstormar".
Kanske är det det att snön lyser upp lite grand. Allt blir lite mjukare och alla ljud dämpas.
Nu ska jag lägga in mer ved i kaminen. Det är bra med kamin för det går inte åt så mycket el. Fick elräkning i går. Den var på 1420 kr för två månader. 710 i månaden tycker jag är ganska bra eftersom vi värmer allt vårt varmvatten med el.
Sedan ska jag nog pilla lite med vår julbok. När jag känner mig rätt så färdig kommer det en länk på den här sidan.
Fram för mer juleljus åt barnen - jag är ett av dem!
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar