Midnattsmuffins

Muffins. Fylld med nougat och toppad med vit choklad - och så te. En stor kopp. En dag avslutas och en ny tar vid någon stans i mitten av nougaten.


Hopplöst? Deppen gör mig sötsakssugen (finns det nåt' som heter så?), söta saker är helfel för diabetes och diabetes får mig att deppa, som får mig att äta muffins som inte är bra för blodsockret . . . . .  
Om jag förstått det hela rätt så sänker torrt vin blodsockret. Ska köpa mig en flaska när det blir dag och ta mig ett glas till min muffins.


Tja, jag var hos "doktorn" i onsdags. Det är dags att börja med insulin och sluta med muffins. Han sa att jag kanske behövde läggas in för att de ska kunna ställa in insulinet på rätt nivå. För övrigt var han snäll och sa att förkylningen skulle gå över och att jag skulle skölja näsan med saltvatten en gång i timman. Jag har inte följt han rekommendation  - jag skiter i den på natten. NÄÄ . . . så menar jag ju inte. Jag skiter ju inte i näsan. Jag menar att jag struntar i saltvatten på natten.


Snart har en timma gått av denna nya dag. När jag så småningom sovit ska jag pyssla om  mig själv. Ska försöka se till att det blir på rätt sätt - morötter smakar ju också lite sött. Egentligen borde jag ta mig en rejäl promenad. Kanske är det dags att gå till skogen och plocka lummer. Tror inte heller att jag har någon vitmossa hemma. Bäst kolla in väderprognosen så att jag hinner till skogen innan det blir för mycket snö. 


Usch - jag borde ha tagit en knäcka till te't i stället för muffins (den står mig upp i halsen). Ska skriva en lapp och sätta på kylskåpet. Sov gott!