Gnäll-lista, eller att inte duga

Gnäll-lista. Jag skriver det med ett bindestreck, för vem fasen förstår vad en gnällista är. 


Jag har haft den ett par dagar. Den har legat där i vardagsrummet med en penna bredvid. När jag så "känt sånt där som är bra att komma ihåg när man kommer till läkaren" har jag skrivit ner det på min lista. Jag har varit hos läkaren i kväll. Yes, han har kvällsöppet. Jodå, så var jag då där. Ja hej hej, slå dig ner. Hur är det nu med Marianne då?


Det är då jag tar fram min gnäll-lista. Hade jag inte haft den, så hade jag inte vetat vad jag skulle säga. Så börjar jag läsa från min lista och förklara. Min läkare skriver febrilt. När jag är klar säger han "bra". Bra att jag skrivit upp alltså. Och visst var det bra. "Hur jag mår" var snabbt överstökat och vi kunde ägna tiden åt "varför". Varför mår jag sämre idag än när jag var hos läkaren senast?


Ja, jag vet inte varför jag mår sämre. Kanske är det för att det bli höst, eller någonting med den bipolära svängningen. Min läkare sitter tyst och tittar på mig, sedan säger han "nej, det tror jag inte". Tystnad. Han stirrar på dataskärmen och trummar lite med fingrarna mot skrivbordet. Så vänder han sig mot mig och säger: "du skulle till arbetsförmedlingen någon dag efter att du var här förra gången. Berätta om hur det var". Jag berättade det lilla som fanns att berätta. Minns nästan bara att min handläggare började med att fråga om det kunde vara aktuellt med sjukersättning. "Hm, hur känner du för det?" frågar min läkare. Egentligen hade han inte behövt fråga för vi har pratat om det där med att ha ett arbete.


Att ha ett arbete - eller snarare att kunna arbeta. Att känna tillfredsställelsen av att ha gjort ett bra jobb. Att längta till semester. Att ha arbetskamrater. Min rädsla för att ha passerat bäst före datum för arbetsmarknaden. Att inte längre duga. . . .
"Jag hade också kunnat prata om sjukersättning" säger min läkare, och fortsätter "men det är inte jag som ska komma fram till det. Vi ska tillsammans hitta det som är livskvalité för dig. Om det till någon del innefattar sjukersättning kan vi inte avgöra idag".


Jag har just läst läkarintyget. Nu ska jag fundera lite över det där som min läkare också sa: "du måste arbeta med att få dig själv att acceptera att du är sjuk, att du inte orkar allt du vill". Som sagt - jag har läst intyget. Ja, då är det två saker att fundera över - acceptera att jag är sjuk och att tänka positivt. "Tänk positivt" står det på min kylskåpsmagnet.


Yippii! Jag mår bättre. Jag har orkat läsa sjukintyget.