I fredags var jag stark. I fredags mådde jag bra. Jag önskar att alla dagar finge vara så. Jag kände glädje. Jag kände sorg. Jag önskar att alla dagar vore så.
Jag vaknade utan huvudvärk - händer nästan aldrig.
Åt frukost - klarar jag inte alltid.
Dammsög, torkade golvet, lade på rena mattor och vattnade blommorna - minns inte när det hände senast att jag klarade det på samma dag.
Jag åkte för att handla utan att känna oro för det. Då, där precis i vägkanten utanför vårt hus, ligger vår fina svarta katt Vilda överkörd. Jag stannar bilen och går ut. Går fram och konstaterar att hon är död.
I stan' gick jag till bokhandeln och köpte en kalender för 2012. Det där med ny kalender har jag ju skrivit om tidigare -
Jag handlade matvaror och åkte hem. Väl hemma plockade jag in kylvarorna först. Det har jag i vanliga fall väldigt svårt för. Det blir alltid en massa andra saker som "måste" göras först.
Jag gick ut och hämtade en spade och ett par handskar. Jag hämtade lilla Vilda ut i vägrenen och bar henne in i trädgården. Jag pratade med henne som jag brukat göra. Jag grävde en grop och lade ner henne i den. Jag tittade upp mot himlen och bad: "Oh, du allt levandes Moder. Ta hand om Vilda. Jag tackar dig Mor för att jag fått förmånen att vara med om att få göra den vilda Vilda till en tam Vilda". Jag täckte över henne med jord och gick gråtande där ifrån. Jag tänkte att jag var glad att jag kunde gråta och inte stängde in sorgen.
Sedan tog jag fram gräsklipparen, men fick inte igång den. Försökte ett par gånger - men nej då, den startade inte. Jag plockade ihop lite blomkrukor och gick sedan in.
Efter en stund tittade jag ut på altanen. Där ute lekte två av Vildas kattungar. Jag tänkte att: "nu har de ingen mamma", och så grät jag lite igen. Vilda lämnade efter sig fyra ungar. Eftersom hon inte tog hem dem förrän de var ganska stora så får vi inte ta i dem än. Som tur är så är de stora nog att äta själva.
En bra dag. En stark dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar