2:a Advent

Det finns söndagar och så finns det söndagssöndagar.

Söndagar är sådana där dagar som är röda i almanackan. De skiljer sig från vardagar genom att vi ska hinna nästan dubbelt så mycket som på en vardag. Eftersom min sambo är hemma från jobbet gör vi saker som jag inte orkat ta itu med under veckan. Sen gör vi också sånt som är lättare och roligare att göra om man är två.


Söndagssöndagar är stilla dagar. Vilodagar. Återhämtningsdagar. En god bok, korsord, en bra film. Lugn.
Jag minns söndagssöndagarna när jag var barn. Då skulle vi inte springa om kring och leka en massa. Jag gick i söndagsskolan på förmiddagen sedan var det söndagsstek med gräddsås och röd gelé. Efter middagen skulle mamma och pappa vila middag. Då skulle det vara tyst och lugnt. Söndagssöndagar i min barndom var nästan dubbelt så långa som vardagar.


I dag är en söndagssöndag. Stilla morgon. Uppkrupen i soffan med nytänd brasa och några levande ljus såg jag dagen sakta lösa av natten. En snabb insats gjorde jag - fångade in Bodil (vår långhåriga katt) när hennes lurviga svans var farligt nära ljuslågan. Hon verkade inte alls förstå vad jag hade för mig. När det blev ljusare stickade jag lite. Håller på med innetoffla nummer två. Så här vid lunchtid verkar förmiddagen ha gått väldigt fort och jag inser att söndagssöndagar sakta men säkert inte alls är så långa nu för tiden. Månne är det den globala uppvärmningen som får den att smälta ihop.


2:a advent. I går sa min sambo "I morgon är det andra advent och vi har inte tagit fram någon adventsstake än. Vill du att jag tar fram det?".
"Vi har ju elljusstaken framme. Det räcker för mig. De där adventsljusstakarna blir aldrig tända som de ska och sen står de alltid i vägen", sa jag.


Det är skönt att känna julen närma sig utan att jag får panik för alla saker som inte är gjorda. Än så länge håller sig i alla fall den paniken på avstånd. Hoppas det varar över julhelgen också. Hoppas jag kan leva upp till mottot "less i more". Kanske är det bara en flykt från allt jag inte orkar med. Jag ursäktar mig med att jag ju har lunginflammation och att det är tillåtet att vara trött. Får väl se hur det blir om några dagar när antibiotikan börjar ge effekt.


Nu ska jag krypa upp i soffan igen. Ta vara på det som är kvar av söndagssöndagen. Nästa gång kanske det smält bort en bit till. Carpe diem.