Jul, jul, slut.

Som vanligt har julen ett slut. Någon gång i oktober började jag tänka på jul. Skulle jag skaffa nya gardiner till vardagsrummet? Skulle julgranen stå på samma ställe som förra julen? Vad skulle vi äta? Vad skulle jag göra för godis?


Dag för dag kom julen närmare. Affärerna fylldes med julsaker och jul kändes jättekul.  Så kom då julveckan. Var i Läggared måndag - tisdag. På tisdagskvällen när jag kom hem slog maginfluensan till full kraft. Natten var inte rolig - "alla avlopp öppna" så att säga. Onsdag morgon kravlade jag ur sängen och landade i soffan. Där låg jag sedan i dvala nästan hela dagen. Ja så blev det inget bakat den dagen. Torsdag förberedda jag lite mat och på julafton hjälptes vi åt att göra färdigt det som vi skulle ha på julbordet.


Julen kändes lite avslagen, men ändå skön. Allt jag hade tänkt att göra blev inte gjort, men det blev acceptabelt bra ändå. Hur många gånger har jag inte sagt att det viktigaste med julen är att få umgås med familjen och skinka på knäckemacka. Jag inser att det inte varit sant - för jag har ju velat göra alla de där julförberedelserna för att vi skulle kunna få "den perfekta julen".


Sedan kommer vardagen - i år snabbare än vanligt och innan julskinkan ens hunnit ta slut. Så är det då nyårsafton i dag. Ett nytt år tar vid. Lite högtidligt, lite förväntansfullt. Fast egentligen inte annorlunda än en ny vecka eller en ny dag. Det blir det vi gör det till. Varje ny dag ett försök att ta mig en liten bit högre upp ur deppdalen. Den nya medicin jag fick i november har inte gjort det bättre utan snarare värre. Ska på läkarbesök den 25:e, får väl diskutera det då.


Deppdalen är så konstig. Jag har inte lust att göra någonting, och absolut inte måstesaker. Jag kan inte kontrollera rastlösheten. Den får mig att vilja stoppa i mig saker hela tiden. Helst mandariner. Måstesaker skjuter jag upp tills det är nästan för sent. Frukost är en sådan sak. Kan bara inte sätta mig ner och äta frukost i lugn och ro om det inte är avstädat i köket. Lite knäppt - för städa av i köket borde ju vara en värre måstesak än att äta frukost.


Jag hoppas på ett år med kortare, och inte så djupa, deppdalar. Önskar mig också färre manitoppar. Ta t.ex. det här med syrade grönsaker. Det var kul att göra, men det hade ju räckt att prova med en eller två olika sorter - inte fem. Så önskar jag mig mediciner som får mig att må bra. Ja, jag hör att de som känner till bipolär sjukdom säger att det kan ta tid att ställa in medicinen på rätt nivå. Jag hör att de säger att man då kan leva utan symptom. Jag vill att det ska hända nu - inte när det är dags att bli pensionär.


Gott Nytt År till dig. Hoppas dina önskningar slår in (och mina också).