Blandad episod och hushållspapper

I dag har jag klarat av att vara bipolär på ett bra sätt. Tjhoo! Bäst att glädjas så länge det varar.

Jag hade tänkt göra tre olika inläggningar av sill. Det blev två och det räcker alldeles utmärkt. Jag hade beräknat fel, så när jag handlade härom dagen köpte jag för lite inläggningssill. Härligt att jag accepterade det och inte blev deppig för att jag inte klarat av att köpa rätt mängd, eller manisk och genast skrev upp mera sill på handlalistan.

Jag gjorde sillsallad också. Vet att ett av våra barn tycker mycket om rödbetssallad, Så jag gjorde en liten sats rödbetssallad utan sill. När den var klar tog jag undan ca 2 dl som jag blandade sill i. Nästan bara jag som gillar sillsallad. Det blev inte så mycket och då kommer våndan - kommer det att räcka? - tänk om inte alla får av allt!

Mina hjälpredor

Manin är på väg att slå till. Numera kan jag känna när det är på väg - nja, det kanske var för mycket sagt, men jag kände det idag. Kanske för att jag pratat med min psykiatriker om mitt förhållande till julen och om att jag måste begränsa mig. I dag klarade jag det. Efter förmiddagens simmande i sillspad tog jag ett par lugnande och satte mig att lösa korsord.

Hade tänkt att baka en massa i eftermiddags. Jag gjorde degen till pariservåfflor. Sedan ska ju den ligga till sig i kylskåpet ett tag. Då gjorde jag en liten sats gifflar. Degen blev så himla bra så det var jätteroligt. Vad skulle jag nu baka mera? Jag tittade på det ena efter det andra, ju mer komplicerat det verkade vara, ju roligare verkade vara, och sådana måste vi ju ha. Där någon stans i bakelselandet fick jag fatt på mig själv - det blev en sats sirapspinnar, och degen till pariservåfflorna får vila över natt i kylskåpet. Hade jag inte stoppat manin så hade jag säkert bakat långt in på kvällen.

Samtidigt som jag hittills har kunnat hålla koll på manin så känner jag oron som ligger på lur. Blandad episod alltså. I går fick jag plötsligt svårt att svälja när vi åt middag, och det är ju ett tecken på att jag är spänd. Det är så dubbelt. Å ena sidan vill jag göra massor och ha hysterisk köpfest. Å andra sidan är jag tacksam för att jag inte är på randen till helveteshålet. 

Jag är också tacksam för att nuvarande kombination av medicin verkar fungera bra. Får jag nu ha det som nu - ingenting inbokat i almanackan, absolut ingenting - kommer nog min vardag att bli lugn. Det skulle jag uppskatta mycket.

Jag har ett litet problem som jag inte kan släppa. Det gäller hushållspapper med julmotiv - tomtarna sitter ju upp-och-ner! Runt ena kanten slingrar sig en tomtedans. Det är bara det att när jag sätter pappret på hållaren kommer raden i överkant och tomtarna hamnar upp och ner. Ha! Tro inte annat än jag inser att jag kan vända på rullen . . . . . men då får jag dra av pappret åt fel håll. Skulle inte förvåna mig om det var en karl som gjort designen. Du vet - en sån där hushållspappershållare som står på bordet - där trär jag på rullen så att pappret kommer ut på höger sida. Jag håller alltså hållaren i vänster hand och drar ut/av pappret med höger. Är det kanske hushållspapper för vänsterhänta? Någon mer än jag som har samma problem?

Kanske är det ett bipolärt I-landsproblem. Kanske blir det bättre nu när jag skrivit ner det. Men jag har svårt att släppa det.