Dag efter dag efter dag har jag suttit här och stirrat utan att kunna formulera en enda mening. Det har varit illa, riktigt illa. Händerna skakar och närminnet har varit i det närmaste obefintligt. Det här med minnet har gjort mig rädd. Tänk om det är något annat än stress och bipolära sviter.
Ett par dagar emellan har det varit bättre och jag har till och med tagit mig ut och gått. Efteråt känner jag mig duktig, och tänker att det måste jag göra oftare. Men inte idag, inte idag. Kanske i morgon.
Just nu vill jag bara sova - så jag går och lägger mig en stund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar